Solsken, gym och saknad

Januari har gått över i februari. Snart är våren här ☀️. Soliga dagar har vi haft, däremellan har dimman legat tät eller så har det snöat eller regnat. Mycket halka har vi haft denna vinter tycker jag, och så ser det ut att fortsätta.



Jag har börjat på gym igen. Efter nästan 3 års paus. 2020 blev det inte gymmat många gånger pga coronan, fastän jag då var medlem på WAW. Sommaren 2021 sade jag upp medlemskapet eftersom jag inte ville fara på gym pga coronan. Så länge tog det för mig innan jag fick uppsagt medlemskapet. Nu ville jag börja på igen. Har nog saknat gymmet och egentiden hela coronatiden. WAW gick tyvärr i konkurs ifjol så nu blev det LYKKE för kvinnor i Stenhaga istället. I Waw:s gamla utrymmen, så bekant ställe från förut 👍. Dessutom får jag gymma på LYKKE gymmet närmare stan också, det ingår i månadsavgiften. Dock är medlemskapet på dyrare sidan, men får så vara, huvudsaken jag trivs med stället. Behändigt att fara dit före eller efter jobbet.


Saknaden efter Molly är stor. En dag kom Johnny hem med en bukett färska blommor som han lade på hennes grav. Hon har nu ett tillfälligt kors, ska komma en riktig sten senare ❤️.


Annars rusar tiden iväg. Jag tycker att jag mest är på jobbet då jag jobbar två helger och är ledig en helg på tre veckors lista. Ibland, dock sällan, får jag vara ledig 1,5 helg på tre veckor. Jag har nu testat på att jobba bara morgon och kvällsturer sedan december, och kan konstatera att det inte är något för mig. Eller det går ju nog, men efter att i över 15 år dessutom har haft mellan 3-5 sovnätter också per lista så är det nog tyngre att bara jobba morgon och kväll. Ska alltså nu försöka prova på att jobba vaknatt. Får se hur det går 😴. Jag som är kvällstrött. Kan ju inte annat än prova, frågan är ju om jag kommer att kunna somna då jag kommer hem på morgonen. Saknar sovnätterna, men då vi inte får ha dem mera så får jag försöka testa på vaknatt nu då från och med slutet på denna månad. Får hålla tummarna att det går 👍.


I tisdags var både jag och Wilma lediga. Vi var ute en stund och njöt av det fina vädret.


Nu ser jag framemot den lediga helgen (som förstås redan är full av program 🙈😀).





Lillajulsgran och semester

Ingen lillajul utan lillajulsgran. I år fick Wilma vara med och hämta den. Direkt efter dagis gick vi till skogs. Vi behövde inte gå så långt, bara en bit in i skogen innan vi hittade en passlig gran. 


Förut har jag ju ofta pyntat med många små granar lite här och där, men även i år fick det bli en gran. Tiden vill inte riktigt räcka till nuförtiden till allt pyntande  (konstigt nog 🤪). Några julblommor har vi inte heller köpt, förut var jag snabb att knåpa ihop något arrangemang. Men nog blir det jul ändå 😅. Man kan inte hinna med allt. Dessutom får jag ju inte pynta som jag vill och var jag vill nuförtiden heller. Ofta är det små fingrar som flyttar pyntet och sätter det någon annanstans 🙈😅.


Lite mera julpynt kom också upp på fredagen, även fast jag var trött efter en natt på jobbet med väckning 1.30 😴. Det var min sista sovnatt på jobbet. Nu är det endast vaknätter som gäller, men som det känns nu vill jag inte vaka, så ska endast jobba morgon och kväll. Eftersom jag inte kan sova dagtid så är nog detta det bästa beslutet. Måste sätta hälsan först. Jag skulle inte må bra av att vaka. 


Kändes skönt att köra hem från jobbet och veta att det var sista natten. Dessutom har jag nu semester en vecka 🙂. Även det ska bli skönt. Har sett framemot den här veckan länge. Något som lyser upp i vintermörkret.


Det blev en avkopplande fredagskväll med fredagsmys framför tv:n med chips och ett glas rött. Nu börjar nedräkningen inför jul 🎄✨️.





Höstfunderingar

Oktober börjar snart gå mot sitt slut. Det är lääänge kvar till sommaren. Mörkt ute och mörkare blir det. Nu börjar tiden man kunde hoppa över. Hoppa fram till jul och nyår och sedan spola fram lite till februari, mars då våren börjar närma sig. Men visst är hösten trevlig, på sitt sätt. Man kan tända en massa ljus och mysa i mörkret. Nu försöker vi som alla andra spara lite på elen, då är det perfekt att tända ljus istället på kvällen än att ha lampan tänd i taket då man ser på tv 🙂. Viktigt är ju förstås att komma ihåg att släcka ljusen sedan.


En del löv finns nog ännu kvar på träden, fastän en hel del redan fallit till marken 🍁.


Frostnätter är nu något som inte förvånar. Vinterdäcken är dessutom redan på, så nu kan snön komma. Även fast jag nog helst vill ha en mild vinter i år, med tanke på elpriserna 🙈.


För att ha något som muntrar upp i höstmörkret och något att se framemot, så ska vi boka en resa till Stockholm och Skansens julmarknad. Tänkte nog Rovaniemi och jultomten ett tag, men nej, det lockar inte lika mycket. Stockholm är ju ändå Stockholm, min favoritstad ❤️. Denna gång tänkte jag att vi åker från Helsingfors till Stockholm och sedan tillbaka från Stockholm till Åbo. Men vi får se hur det blir. 

Hoppas ni har det bra i höstmörkret 💛.






Att hinna njuta av allt det vackra

Tre arbetsskift kvar innan semestern 🙂. Det närmar sig. Just nu blommar det så fint i trädgården. Man hinner inte njuta så mycket man skulle vilja. Känns som att tiden inte räcker till. Allt går så snabbt denna årstid.


Det är svårt då man vill vara på flera ställen samtidigt 😅. Emellanåt känns det som om jag knappt hinner vara hemma, eller så är jag bara hemma och sover. Sommartid vill jag förstås spendera så mycket tid som möjligt på Lillö, så då hamnar trädgården där hemma oftast lite i skymundan. Vi har ju ännu inte ens fått ut utemöblemanget. Men då igen, vem skulle ha suttit där? Nu ska det nog ut veckan som kommer, har jag bestämt 🙂.


Nu har Johnny semester, hela 7 veckor dessutom. Vilken lyx! Jag får nöja mig med 4 veckor, bättre än ingenting 😅. Men helst skulle jag ju vilja ha 5 på en gång som på den gamla goda tiden då jag tog ut 23 semesterdagar på sommaren och på så vis fick ihop nästan 5 veckors ledighet med räknat lediga dagar. Hade då bara 28 semesterdagar i året, nu har jag 30. Så nu skulle jag kunna ta ut 25 och spara 5 men tyvärr får vi endast ta ut 20 dagar i sträck på sommaren. Nästa år borde jag komma upp i 38 semesterdagar. Får bara hoppas att det fortfarande är samma system med semestern då och att inget ändras. Har ju bara väntat i 15 år på de där 38 dagarna 😅.


Också i Västervik blommar det 🌼.


Efter några regntunga dagar ser det ut att bli en solig dag idag. Bäst att stiga upp ur sängen så man hinner njuta av dagen innan det är dags för nattjobb 😀.

Hoppas ni får en solig och fin dag! 🌼☀️





Vårfunderingar och resa bokad

Enligt kalendern är det vår. Och visst känns det som vår. Förutom idag då snöflingorna seglar ner. 


Kvinnodagen till ära kom årets första tulpaner på bordet...tror det var årets första i alla fall, svårt att minnas 😅.

På Lillö är det soffbyte och ommöblering på gång. Det tar sin tid, men soffan och sofföverdraget är på plats. Resten är just nu en enda röra, men ingen brådska har vi.


Förra helgen var mamma med ut till Lillö. Fint vårväder hade vi då ☀️.


Wilma har blivit stora flickan och börjat gå på wc. "Tuppen" gick också bra att använda. Skönt att slippa lägga på blöja stup i kvarten. Helt har vi inte sluppit blöjorna, men en bra början då hon åtminstone kissar på wc. Duktig flicka ❤. I brist på vatten får man tvätta händerna i vatten som rinner ner från taket 🙂.


Dagarna går i rasande fart. Tycker jag inte hinner med. Bokade en resa till Umeå i april. Hoppas inte vi får corona, *knack, knack* i bordet. Tog dock avbokningsbart fastän det var dyrare. Bara ifall om, man vet ju aldrig i dessa tider. Det kliar verkligen i mina resenerver, även om man kanske inte vill åka vart som helst just nu. Men Sverige är ändå ett av mina favoritresemål, bara för att det är så nära och förstås för man kan prata svenska där 🙂. Umeå har vi inte varit till sedan 2019 och Stockholm 2017. Så Stockholm finns i mina tankar, får se, kanske senare i år.


Igår blev det också en eftermiddag på Lillö. Hackade bort all snö och is bakom huset så jag slapp fram till gasflaskorna. Sedan var det bara att börja koka mat. Snöhögen gick upp över halva fönstret, så det var ingen lätt uppgift. Men med rätt redskap gick det och envis var jag 😅.


Lite lek på isen hann vi också med. 

Nu i helgen jobbar jag dubbelnatt. Jobbar 3/4 helger nu i mars. Men bättre att jobba natt, då hinner jag göra något på dagen. Blir nog säkert ett besök till Lillö i helgen för att fortsätta möblera om 🙂.





Loppisfynd och resetankar

Ni kanske inte tror att jag har tid att springa på loppis lika ofta nuförtiden, men nog går jag på loppis varje vecka. Det gäller bara att hitta rätta tillfället. Speciellt efter babysimningen på onsdagar brukar det bli ett loppisbesök. Ibland någon annan vardag efter gymmet också. Ibland även någon helgdag. Just nu skulle jag vilja åka på en loppisrunda till Seinäjoki, ja det har jag velat göra redan länge. Typ sådär en gång i månaden skulle passa bra. En loppisrunda i Björneborg skulle heller inte vara helt fel. Googlade redan på hotellrum i Björneborg, men på Yyteri badhotell var allt fullbokat varje helg flera månader framåt. Åh, skulle verkligen vilja åka någonstans nu. Börjar verkligen kännas att det var ett år sedan vi senast sov borta en natt (inte inräknat Lillö). Senast var nog då vi var till Tuuri i februari ifjol och sov över en natt där. Tycker dock jag har klarat mig länge utan att "resa" någonstans. En tur till Kokkola över dagen räknar jag inte riktigt som en resa. Borde dock införskaffa en madrass till resesängen så att vi kan åka någonstans. Innan vi kan åka någonstans över natten borde nog Wilma öva sig att sova en natt eller två i resesängen också. Har dock funderat över hur vi ska göra. Måste vi ta med "speldosan" som hänger över sängen, eller vet hon att det är natt och somnar ändå. Ja det är frågan. 
 
Frågan är också om jag orkar vänta tills juli innan vi åker iväg på någon liten semesterresa. Jag vill ju åka nu, direkt, helst igår. Kanske vi börjar med en loppisrunda till Seinäjoki över dagen någon helg. Så jag åtminstone får lite miljöombyte. En hotellnatt i Seinäjoki lockar dock inte och känns som lite slöseri med pengar då man lika bra kan åka hem och sova. Umeå lockar också. Nära och bra. För att inte tala om min favoritstad Stockholm. Kollar förstås alternativ hela tiden, man måste ju inte åka bara för att man ser vad olika alternativ skulle kosta. Då kommer vi till det faktum att det blir billigare att åka till Stockholm än till Umeå...ja vi får fundera vidare. 
 
Nu var det ju inte resor jag skulle skriva om, utan loppisinköp. Kom visst in på ett sidospår där. Nåja. Några stora loppisinköp har det inte blivit den senaste tiden. En del saker har jag satt i presentskåpet, bra att få det påfyllt lite. Några klädesplagg och några böcker har jag också hittat.
 
 
Två pyjamas i storlek 80, med fötter, fyndade jag för en billig slant. Förstår inte hur det kan vara så svårt att hitta pyjamas med fötter. De flesta barn kastar väl av sig täcket ändå har jag förstått. Nåja, nu har Wilma 3 pyjamas i den storleken så kanske vi klarar oss. Ännu är de lite för stora, men bra att ha då de hon använder nu börjar kännas för småa. En fin lila tröja i storlek 86 hittade jag också. Igår fick den färggranna klänningen följa med mig hem från Fyndis. Tyckte den var så fin! Dock får Wilma vänta något år innan hon kan använda den då den var i storlek 98-104. Svårt att veta när hon har den storleken, men tänkte som så att den här klänningen kan hon använda både sommar och vinter då den har långa ärmar.
 
Lite läsbart är alltid bra. Dessa böcker är de senaste inköpen. Wilma älskar ju böcker, så lite variation vill man ju ha mellan varven så bra med lite loppisfyndade böcker för en billig peng. 
 



Rastlösa dagar

Nu börjar jag känna av en viss rastlöshet. Varifrån kom den? I måndags gick jag omkring och funderade vad jag skulle fördriva tiden med här hemma, idag är det samma sak. Igår fick jag tiden att gå genom att vara till Mödrarådgivningen, butiken och loppis. Fick dock mitt i allt sjukt i ryggen i butiken, så det blev ingen lång loppisrunda. Igår kväll åkte vi till Västervik för att fira pappa som fyllde år.
 
Idag känner jag inte av något ryggont. Sitter mest och känner efter om det inte ska börja hända något snart. Idag är det ju dessutom bara en vecka kvar till Bf, är i vecka 39+0 idag. Vill ju så gärna att förlossningen ska sätta igång av sig själv, utan igångsättning. Vet ju dock ganska säkert att om det inte händer den här veckan så kommer vi att få träffa henne nästa vecka. Eftersom hon redan för två veckor sedan var över 3 kg (uppskattat) så tror jag inte de vill att jag går över tiden, åtminstone inte med så många dagar. Väntar till måndag då vi får veta mera, kan ju hända de vill sätta igång förlossningen redan då. Är jag nervös? Nja, inte så värst. Tar det som det kommer. Säkert kommer jag hinna bli nervös ännu, men onödigt att stressa upp sig över något som man ändå inte kan göra något åt. 
 
 
Har tagit några promenader runt gården och tomten. Plockade en bukett blommor. Det fanns dock inte så många sorter att välja bland då alla vilda blommor blivit bort trimmade. Ville inte riktigt gå och plocka från blombänken heller. Kom just på ett sätt att få tiden att gå. Ska gå igenom gamla foton. Har ju bara från 2015 och framåt att gå igenom...eller bara och bara...det är ju x antal tusen foton. Vet ännu inte om jag ska laga fotoböcker eller om jag bara ska beställa efter själva fotona och sätta in i album. Är ju nog mindre jobb om jag inte lagar några fotoböcker. Vi får se hur jag gör. Bara jag får en början på projektet så är det ju bra. 
 
Midsommarplanerna är färdiga. Ja om det inte händer något på bebisfronten alltså. Men annars blir det som vanligt. Midsommarafton firar vi tillsammans med vänner här hemma och midsommardagen spenderas på Lillö. Regnar det så regnar det, men såklart håller jag tummarna för fint väder. 
 



En sommardag på Lillö och midsommarveckan är här

Helgen gick mest i loppisens tecken, men nog hann vi med annat också. Igår började vi dagen med att åka via några Uf lokaler på loppis, det blev väl 7 stycken om jag inte räknat fel. Skulle nog ha funnits fler att åka till, men det fick räcka så. Istället åkte vi till Lillö där mamma bjöd på mat. Det var riktigt varmt och fint väder, en riktig sommardag. Tog ut solstolarna och ett parasoll och satte oss vid stranden och läste. Roddbåten åkte också till sjöss så vi var ut en bit med den. Dock blåste det en del längre ut, så blev ingen lång båttur. Fick åtminstone känna doften av hav, vad mera kan man begära. Ännu en doft av sommar. 
 
 
Idag kom äntligen det efterlängtade regnet. Det behövdes verkligen. Får se nu om det kommer allt regn på en gång denna vecka, eller hur det blir. Midsommarvädret ser minst sagt bedrövligt ut än så länge, men det kan ju ändras.
 
Imorgon har jag en tid till Mödrarådgivningen, det blir väl det vanliga. Egentligen skulle jag nog mest bara vilja att allt skulle sätta igång, men Bf är ju först 27.6, alltså nästa veckas onsdag, så jag har inga höga förväntningar på att det sker denna vecka. Jag äter dock dadlar och dricker hallonbladsté, men att någondera skulle påskynda förlossningen tror jag inte (fastän andra påstår något annat). Men det skadar ju inte att försöka. Om inte annat så sägs det ju att både dadlar och hallonbladsté innehåller sådana ämnen som är bra för kvinnor både i slutskedet av en graviditet samt efter förlossningen. Börjar inte räkna upp alla fördelar här, utan du får googla om du vill veta mera.
 
Den 25.6 ska vi ju till Mödrapolikliniken, så får se då vad de gör där. Om jag blir igångsatt då direkt eller hur det blir. Helst vill de ju inte sätta igång förlossningen, men då igen så är det inte bra om den lilla i magen blir för stor heller. Det återstår att se hur läget är nästa måndag. Kan knappt vänta. Känner mig så otymplig och det blir allt svårare att sova bekvämt. Inatt kunde jag knappt svänga på mig, men det berodde också på att det var så trångt i sängen. Molly låg och bredde ut sig. Men jag hade inte hjärta att flytta på henne, så där låg jag snällt och försökte somna om fastän jag låg obekvämt. Är man djurvän så är man.
 



Tagit ett beslut

I flera dagar har jag gått och funderat, hur ska vi göra, eller rättare sagt, hur ska jag göra. Föda vaginalt i sätesläge eller planerat kejsarsnitt. Igår fick jag veta att mina röntgenbilder ser bra ut, enligt dem kan jag föda vaginalt med god marginal. Det visste jag ju nästan före röntgen, men man kan ju förstås inte vara säker före man har undersökt saken. Jag uppfyller alltså alla kriterier för att kunna föda vaginalt fastän babyn ligger i säte. Det gjorde ändå inte saken lättare, nu hade jag ändå två alternativ. På ett sätt skulle det ha varit lättare om jag vetat att det absolut inte är möjligt att föda vaginalt, då skulle jag inte ha behövt göra att val.
 
Mina funderingar har varierat från timme till timme. Trodde ibland jag skulle bli tokig av allt funderande. Ibland har jag varit helt säker på en sak, efter en stund helt säker på en annan sak. Är faktiskt inte helt säker ännu, fastän jag faktiskt har gett ett preliminärt besked. Tror aldrig jag skulle kunna bestämma mig heller. Helt säker blir jag aldrig på vilket sätt som är det rätta, eftersom ingen kan säga vad som är mera rätt än det andra. Det har ju inte precis blivit lättare då alla jag pratat med har tyckt olika saker. Johnny har hela tiden varit inne på en linje, medan jag har velat fram och tillbaka. Det är ju sist och slutligen mitt beslut, jag som ska föda, men ändå svårt att veta vad jag ska välja då jag aldrig varit med om en förlossning eller kejsarsnitt förut. 
 
Så vad kom jag fram till? Jag kom fram till att det inte blir något planerat kejsarsnitt dagen före midsommar. Fick istället en tid till Mödrapolikliniken måndagen efter midsommar. Alltså veckan då allt borde ske. Då görs ännu en viktuppskattning och man kollar hur babyn mår. Utgående ifrån det så tas ett beslut hur vi ska gå vidare. Får jag tid till igångsättning eller blir det kejsarsnitt. Vid vaginal förlossning i säte så får hon ju som sagt helst inte väga mera än 4 kg, så att gå över tiden med många dagar är inget alternativ. Vem vet, hon kanske vill komma ut före den veckan, det vet ingen heller. Skulle förlossningen komma igång av sig själv före den beräknade veckan, så då försöker jag alltså föda vaginalt. Är medveten om att det finns en risk att det blir akut snitt, men det finns det också vid "vanliga" förlossningar. Även om det finns en lite större risk för snitt vid sätesförlossning.
 
Jag har vägt fördelar mot nackdelar och egentligen inte blivit så mycket klokare. Snarare fått mera att fundera över. Nu har jag ett datum att vänta på, så ser vi hur läget är då. Jag har bestämt mig så här långt och tänker inte desto mera fundera över om jag gjort rätt val eller inte. Jag har gjort ett val, punkt slut. Andra får ha sina åsikter, men nu har jag valt att göra så här. Så nu tänker jag inte slösa mera tid på att gå omkring och älta beslutet, ingenting blir bättre av det. Det blir nog bra till sist får vi hoppas. 
 
 
Nu tar vi helg och försöker tänka på något helt annat. Ikväll vill jag äta något gott, får se vad det blir.
 
 



Vändningsförsök i vecka 36+5 och en hel del att fundera över

Idag var dagen här då det var dags för ett besök vid Mödrapolikliniken. Som vanligt hade jag varit nervös flera dagar på förhand, så i natt sov jag inte så bra. Egentligen visste jag inte riktigt vad som skulle göras vid besöket, men jag ville ändå ha Johnny med. Det blev först en liten undersökning, konstaterades också att hon fortfarande ligger i säte. Sedan blev det dags för ett vändningsförsök. Jag hade hört att det tar sjukt, så var nog beredd på det värsta, men det kändes ju nästan ingenting. Eller visst kändes det, men inte så mycket som jag hade trott. Inget att vara nervös för. Vändningsförsöket lyckades inte. Det var jag också förberedd på. Hon har legat i säte så länge så tror ej hon vänder sig mera, men visst, det kan ske ännu. Baken hade hon dock ganska så långt nere, så det ska nog till ett under om hon ska svänga sig självmant. Sedan fick jag sitta i en stol ca 20 minuter då det kontrollerades några kurvor, bl.a. bebisens hjärtljud, rörelser samt om jag hade sammandragningar. Allt såg bra ut och inga sammandragningar konstaterades. 
 
Frågan är nu den, vad gör vi nu då vändningsförsöket inte lyckades? Jag har ju hela tiden sagt att jag inte vill föda ut en bebis i sätesläge, men helt säker är jag ju inte. Frågade lite om den saken och fick reda på lite för och nackdelar med både kejsarsnitt samt att föda en bebis i sätesläge. Det finns ju för och nackdelar med allt. En normal förlossning skulle ju förstås vara det optimala, men om det inte lyckas måste man ju tänka om. Dessutom är ju en operation alltid en operation, visst finns det risker. Men risken är också mycket stor att det blir akut kejsarsnitt om jag vill försöka föda vaginalt. Då bebisen ligger i säte så vill de inte att det blir en utdragen förlossning utan gör då hellre ett akut snitt om de ser att det tar för länge. Så vad är då bättre, akut eller planerat snitt? Ett planerat låter ju nog bättre enligt mig.
 
Fick frågan om jag ville fara och ta magnetröntgen av bäckenet, bara för att få reda på om jag ens är tillräckligt bred för att föda en bebis i sätesläge. För de har ju vissa kriterier för om man ens får försöka föda vaginalt då bebisen ligger i säte. Kändes som en självklarhet att ta reda på den saken, så efter alla undersökningar vid Mödrapolikliniken fick vi fara ner till röntgen och jag behövde inte ens vänta innan det blev min tur. Magnetröntgen var inget nytt för mig, har ju varit med om det förut, så kände ingen panik över det. Tio minuter senare hade de röntgat klart och vi kunde åka därifrån. Svaren får jag i slutet på veckan, så får se då.
 
Så nu har vi en del att fundera över. Vad är bättre och vad är sämre? Helst skulle jag ju vilja att någon kunde säga, så här måste vi göra. Men det är ju sist och slutligen mitt val, vad vill jag? Ännu finns förhoppningen om att hon ska vända sig, men den minskar för varje dag som går. En sak som är ganska säker är dock att om det blir planerat kejsarsnitt så blir det dagen före midsommarafton. Bra tajmning eller hur. Vem vill ligga på sjukhus hela midsommarhelgen? Nåja, tidpunkten kan man inte haka upp sig över, det kommer ju en midsommar nästa år också, men nog känns det lite som fel dag ändå. Skulle hon komma självmant då så är det ju en sak, men att behöva planera in en förlossning till den dagen känns lite onödigt. Det finns ju många andra dagar. Men förstås gör de inte planerade kejsarsnitt när som helst, och vem vet, hon kanske vill titta ut ännu tidigare. Men då det är första graviditeten så är ju nog risken snarare större att man går över tiden. En sätesförlossning vill de dock undvika att "sätta igång", så att gå över tiden är nog inte så bra i detta läge.
 
Ungefär 3200 gram uppskattade de att hon väger just nu. Över 4 kg vill de inte att bebisen ska väga om man vill försöka föda vaginalt då bebisen ligger i säte. Vem vet hur snabbt hon växer, samt om uppskattningen stämmer. Det är mycket att tänka på just nu. Inte undra på att jag är lite disträ. Det är bra att jag inte har så mycket program inplanerat den kommande tiden, tar dagarna lite som de kommer. 
 
Så, så är läget här just nu. Får väl helt enkelt fundera vidare på hur vi ska göra. Ut kommer hon ju förr eller senare, på ett eller annat sätt ♥. 
 



Vecka 37 (36+0), loppisfynd och BB väska

Idag går vi in i vecka 37 (36+0), 28 dagar kvar till Bf. Jag väntar med spänning på måndagen då vi ska till Mödrapolikliniken. Får se vad de säger där. Håller tummarna för att de får svängt på den lilla i magen, då hon nu envisas med att inte svänga på sig själv. Jag antar att de tyngsta veckorna börjar nu. Jag känner mig som en flodhäst. Värst är nog då det är så obekvämt att både sitta och ligga. Att stå är inte heller bra för då får jag svullna fötter. Idag åkte stödstrumporna på direkt från morgonen, så på den fronten är det bättre idag. Några förvärkar eller sammandragningar tror jag inte att jag känt av ännu. Eller så kanske jag har gjort det. Svårt att säga då jag inte vet hur det ska kännas. Visst tynger det till och från i magen, men det är nog mest bebisen som rör på sig. Känner mest av huvudet som rör på sig, men visst känner jag små sparkar långt långt nere också. Antar dock att jag inte känner av sparkarna lika mycket som huvudet eftersom magen är mera uttöjd upptill där huvudet är. Så några problem med sparkar på revbenen har jag inte behövt ha än åtminstone. Vet dock inte om det är så mycket skönare med sparkar på urinblåsan, hehe. 
 
Igår blev det som sagt en runda på Combo. Denna gång kom jag ut med följande saker.
 
 
En virkad gardin för 2€, pyjamas 56 1€, klänning 50 2€, sommarhatt 1€, älskling mössa 2€, Tofslan o Vifslan dubbelsidig mumintallrik (tillverkad 2006-2007) för 18€, en randig långärmad blus för 1,50€, en lååång svart t-skjorta för 2€ samt fyra tidningar för 50 cent styck. Egentligen fanns det nog en till mumintallrik som jag kunde ha köpt, hade inte den heller, men den här har jag sökt efter i flera år, så fick bli bara en tallrik denna gång. 
 
Tidningarna har jag tänkt packa ner i BB väskan. Likaså morgonrocken jag fick till födelsedagspresent. Annars är det lite svårt att veta vad man riktigt ska packa ner i väskan, eller väskorna. Redan finns det nog en del saker nerpackade så som några ombyten bebiskläder, hygienartiklar, telefonladdare, amningströjor/linne m.m. Vet ju nog ungefär vad man kan tänkas behöva, men vissa saker kan man ju inte packa ner före det väl gäller. Har tänkt packa ner mjukisbyxorna och leggingsen jag använder mest varje dag, dessutom är det nog inte så smart att packa ner frukt redan nu då man inte vet om det går in i juli innan den lilla vill titta ut. Har på känn att jag skulle kunna packa med hur mycket som helst. En kylväska skulle också vara bra att ha med, jag som inte klarar mig utan turkisk yoghurt, hehe. Nåja, kanske jag klarar mig några dagar utan...
 
Så såna funderingar har jag idag. Imorgon blir det åter igen en tripp lite norrut. Närmare bestämt till Jakobstad för att hälsa på hos Malena, det blir säkert en trevlig dag!
 



Fredagssvammel

Ledigt i fyra dagar, tänk vad skönt! Helt utan program kommer jag ju inte att vara, bl.a. morgondagen har jag länge sett framemot. På söndagen borde jag inte ha något inplanerat. I onsdags gick vi in i vecka 27, tycker veckorna går så snabbt. Börjar väl nog gå långsammare snart har jag på känn. Börjar kännas tungt att vara på jobb. Direkt jag måste böja mig ner känns det besvärligt. För att inte tala om att lyfta både människor och saker. Försöker dock att undvika tunga lyft så gott det går, men ibland är det svårt. Börjar också känna mig glömsk, skyller på graviditeten. Att jag inte sover så bra kan också vara en orsak. Så länge jag kommer ihåg när jag ska åka på jobb så är det ju bra, hehe. 
 
 
Vi har ju som sagt en vagga uppe på andra våningen som vi tänkte kan vara bra att ha som reservsäng, i alla fall en tid. Just nu är den dock upptagen av ett stort mjukisdjur. Måste nog hitta ett nytt ställe att placera mjukisdjuret på...kan bli lite trångt annars.
 
 
Önskar er alla en fortsatt trevlig fredagskväll och en bra helg!
 
 
 



Drömresemål

Ni som känner mig vet väl vid det här laget att jag skulle kunna vara på resande fot mest hela tiden, men ändå tycker jag att det är skönt att bara vara hemma också. Ibland räcker det med några dagar på Lillö för att stilla mitt resebegär. Har ju snart semester, men det enda vi har kommit på är att vi ska fara till Seinäjoki, längre än så vet jag inte om vi far. Möjligtvis till Tuuri. Sedan senaste sommar har vi ju besökt de närmsta större städerna som Uleåborg, Tammerfors, Björneborg och Åbo. Ja Umeå och Stockholm också för den delen. Helsingfors är en stad som jag inte är så speciellt förtjust i, så känner inget behov av att åka dit. Att flyga känns inte aktuellt så då får det väl bli Seinäjoki. 
 
Om man får drömma lite så vill jag ju nog åka lite längre bort. Någon gång då tid och pengar finns. När det blir vet jag inte, men det finns många ställen jag skulle vilja besöka under min livstid. 
 
Om man tänker vilka länder jag vill besöka så är det nog USA och Australien som står högt på listan, men också europeiska länder. Jag vill ju helst slippa flyga, alltså ta bilen så långt det går. Dock vet jag ju att det är lite svårt att ta bilen till USA och Australien. En roadtrip i Europa på några veckor skulle inte vara helt fel. Det är ju bara det där med tiden. Att ta sig ner härifrån med bil t.ex. till Tyskland tar ju några dagar. I Europa är det främst södra Tyskland, Frankrike, England, Nederländerna, Belgien, Spanien och Italien som lockar. Ja förstås Grekland också, men dit tar man nog inte bilen. Egypten har jag alltid sagt att jag vill besöka, då främst pyramiderna.
 
För snart ett år sedan var vi ju på vår första södernresa till Kanarieöarna. Vi fick många gånger höra att då vi en gång har varit i södern så måste vi fara pånytt nästa år. Det stämmer dock inte in på oss. Visst var det en upplevelse som jag sent glömmer, men jag saknade sevärdheterna (fastän vi såg en hel del annat än stranden). Jag visste ju att jag inte är en människa som vill ligga på en strand eller bara se ett och samma hotell i en vecka. Far jag på en resa vill jag ju hinna se allt och mer därtill som finns i omgivningen. Jag vill se storstäder, gamla hus och byggnader. Jag vill gå i stora köpcentrum och fynda billiga kläder. Marknader där folk i princip "hoppar på en" och vill sälja saker är inget för mig. Visst kan jag se lite natur också, men att åka på en vandringsresa är inget för mig. Vill ha lite av allt.
 
 
Varje år har jag mina planer. I år vet jag att det inte kommer att bli någon lång bilresa, men det kommer ju nya år.  Det är ju tur att man kan planera. Man behöver ju inte förverkliga planerna direkt. Ifjol gjorde jag upp planer på att vi skulle åka till bl.a. Oslo på sommarresa, men så blev det inte och så blir det inte i år heller. Det får bli ett annat år. 
 
Sist och slutligen är jag ganska nöjd med tillvaron bara jag får fara på loppis till en annan stad. Ja det räcker faktiskt med Seinäjoki. Så ser framemot min veckolånga semester fastän vi inte åker till världens ände. 
 



Inget julpynt ännu, men snart

November är här och snart får jag börja julpynta! Borde nog kanske ta och byta gardinerna som hänger i köket och vid matplatsen. Ja helst damma av dem. De har ju säkert hängt där åtminstone 1,5 år. Eller kanske ännu längre. Men vi får se hur "andan faller på". Ännu känner jag inte av någon julpyntsiver, men den kommer väl. Det är ju faktiskt inte så många veckor kvar tills jag "får" börja pynta. Ifjol kom den första stjärnan upp i fönstret 19.11. Samma datum året före det kom julgardinerna i köket upp. 
 
Har faktiskt inte sökt efter någon julinspiration på nätet ännu, men har nog gått och grubblat över hur årets adventljusstake ska se ut. Jag vill ju ha en ny variant varje år. Fråga mig inte varför, det har bara blivit så. Måste nog säkert ta och googla för mina adventljusstaksideér börjar ta slut.
 
Annars så tror jag inte jag kommer att släpa fram så mycket pynt i år, det känns så. Tar ju så länge sedan att städa undan allt. Några blomsterarrangemang ska jag nog laga, men det blir närmare jul, vill ju gärna njuta av blomsterprakten just före och kring jul och inte någon månad före. 
 
I år kommer jag att jobba under julen, men vet ännu inte vilka tider. Att jag måste jobba under årets viktigaste högtid är faktiskt något som stressar mig flera månader på förhand, det har det alltid gjort. Men det är främst tiden före, då jag inte vet hur jag ska jobba som är stressig. Sedan då jag väl jobbar en julafton är det inte lika hemskt. Så om det finns någon nackdel med mitt jobb så är det att behöva jobba högtider, men vilket jobb är perfekt? 
 
Nej nu får det vara slut talat om julen för idag. Kommer inte att börja julstäda ännu, om det ens blir någon julstädning. Nu ska jag koppla av nån timme framför tv:n. Sedan far jag nog via gymmet en sväng innan kvällsjobbet. 
 
 



Sociala medier

Sociala medier, vad är det egentligen? Jag måste erkänna att jag är ganska ovetande och "ute" då det gäller ämnet ifråga, jag är helt enkelt inte så intresserad. Jag har Facebook och den här bloggen, that`s it. Ja skype har jag faktiskt testat. Det finns instagram, twitter, snap chat, whatsapp, ja vem vet hur många andra appar, jag kommer inte på dem alla. Jag känner mig helt borta. Många runt om mig använder dagligen dessa appar, men inte jag. Varför får jag ofta höra, kan du inte bli med har många frågat. Ja varför? Därför att jag kan välja att inte använda dem. Jag vill inte att min telefon ska plinga stup i kvarten. Det gör den ju ibland ändå. (Jo jag vet nog att man kan stänga av ljudet också, hehe.)

 

Det finns en stress i dagens samhälle, att man måste synas och höras överallt, man ska ha åsikter om allt och alla, följa allt och alla. Jag blir bara så trött på detta. Tacka vet jag den "goda tiden" då man bara kunde ringa ett samtal eller skicka ett sms. Visst är det bra då man kan ringa gratis och skicka mess gratis genom diverse appar, men där räcker det för mig. Kalla mig gammalmodig eller bakåtsträvande, eller vad du vill. Jag behöver inte få bekräftelse från "sjuttioelva" olika ställen/människor. Såklart är det roligt då någon gillar ens bilder på facebook eller då någon kommenterar på bloggen, lite tråkigt skulle det vara annars. Jag menar bara att jag ser inget nöje med att lägga upp en bild på många olika ställen, ibland räcker det med bloggen. Ofta orkar jag inte ens scrolla ner i flödet på Facebook, det blir för mycket. Mest är det nog reklamen som stör samt att man ser vad vänner har gillat, det kan ju komma upp foton på helt okända personer som man inte känner. Vad har jag för nöje av att se de bilderna?

 

Jag går säkert "miste" om en hel del då jag inte är med på instagram eller andra ställen, men jag tänker som så, har jag klarat mig utan så här länge så klarar jag nog mig en tid till. Om det är något viktigt jag måste veta får jag nog reda på det till sist. Säger aldrig aldrig, visst kan det hända att jag till sist "faller för grupptrycket" och går med i t.ex. instagram, men än så länge känner jag inget behov.

 

Ja vart vill jag komma med det här inlägget kan man fråga sig. Jag menar bara att jag skulle bli ännu mer stressad av att känna att jag måste gå in och kolla här och där om något spännande har hänt. Nej nej och åter nej. Visst kan man säkert lära sig något och man kan lära känna nya människor via alla dessa sociala medier, men för mig är det inte värt det. Vi lever redan i en allt för stressad värld, varför göra den ännu mer stressande. 
 
Nu vill jag inte tala illa om er alla som använder dessa appar, var och en gör ju som den själv vill. De är ju säkert roliga tidsfördriv också. Ibland börjar jag dock fundera om det alls finns någon i min ålder som tänker likadant. Är det bara jag som är så "anti" mot allt nytt och okänt? Eller är det bara det att jag är rädd att jag inte ska förstå mig på de olika medierna? Svårt att säga, säkert kan jag känna mig dum ibland då jag inte har en aning om vilka funktioner eller vilka appar folk talar om, då känner jag mig nästan 30 år äldre än vad jag egentligen är. 
 
På tal om appar och telefoner så var det inte så många år sedan som jag fick en smart telefon, 2013 tror jag det var. Såklart var jag emot det också, skulle absolut inte ha någon. Då jag en gång fick en var jag tvungen att lära mig använda den. Skulle jag idag vilja byta till den gamla? Svar, nej. Ibland undrar jag om jag ännu skulle gå omkring med den gamla telefonen om jag inte fått någon ny, risken finns. Jag köper ny telefon först då den gamla går sönder (vilket går snabbare med dagens telefoner). Tacka vet jag gamla hederliga Nokia telefoner, de höll i många år. Nu ska man byta telefon helst en gång per år. 
 
Är det någon annan som tänker som jag?
 



Arbetstid och vänner

Äntligen fredag! Känns skönt med lite ledigt efter att ha jobbat dubbelnatt. Vila upp sig inför en till natt, söndag till måndag. Jobbar faktiskt bara nätter fram till helgen 4-5.2. Med undantag av några förmiddags möten. Det är både och med att arbeta så, beror lite på hur nätterna är. Har ju mycket ledig tid dagtid i alla fall, och det skulle jag inte heller klara mig utan. Skulle verkligen inte vilja arbeta 8-16 måndag till fredag heller, då skulle jag t.ex. aldrig hinna städa, för det gör jag bäst då jag är ensam hemma, hehe.
 
Nackdelen med att jobba mycket nätter och kvällar gör att det ibland känns som om det finns så få lediga kvällar. Det leder till att jag vill ta vara på de få kvällarna jag har ledigt, bara vara hemma och göra ingenting, eller bara umgås vi två. Har svårt att hitta tid till att träffa kompisar. Nu i helgen kommer faktiskt en god vän hit, så roligt att vi fått inplanerat en passlig dag. När ska vi ha nyårsfest, hehe? Det finns också flera andra vänner som jag gärna skulle vilja träffa. Frågan är bara NÄR. Värst är det att hitta en passlig dag om personen ifråga jobbar 8-16. Då finns det ibland inte många dagar att välja bland. Det är därför jag ofta måste planera min vardag så noga som jag gör. Planera in en "träff" om tre veckor eller något liknande. Mina veckor ser alltid olika ut. 
 
Då jag studerade till socionom mellan 2004-2008 lärde jag känna Sofia och Malena. Om jag ska vara ärlig så var det bästa med utbildningen nog att jag lärde känna dem. Skulle ju aldrig annars lärt känna dem då vi alla kom från olika delar av Österbotten. Visst var det bra med en utbildning också, men vänskap är något helt annat. Vi har träffats regelbundet alla år sedan vi blev utexaminerade från skolan. Varenda gång vi träffas bestämmer vi ett nytt datum för nästa träff. Verkligen ett bra sätt för oss som alla tre arbetar inom vården och har oregelbundna arbetstider. I februari är det åter igen dags att träffas, denna gång åker vi på en weekend (eller en natt) till Tammerfors. Ser så mycket framemot det!
 
 
Jag har inte glömt bort er andra, har egentligen ganska många vänner och bekanta, det är bara sällan jag träffar en del av er. Har vänner som jag lärt känna genom hela livet. Alltifrån dagisåldern och högstadiet. Så ta inte illa upp ifall jag inte nämnt ditt namn, jag kommer nog ihåg dig ändå. Ibland tar jag en "drive" och ringer upp flera vänner och bokar in träffar. Flera per vecka. Sedan kan det gå nästan ett år, ibland mera innan vi träffas igen. Nu har jag på känn att jag borde ta en drive igen och ringa runt, men det får nog bli efter dessa intensiva nattjobbs veckor. Jag vet att jag är dålig på att höra av mig, men det är jag nog inte ensam om. De flesta har ju fullt upp med sitt, vardagen ska fungera.
 
Med dessa tankar och funderingar vill jag önska er alla en fin fredag och en bra start på helgen. Kom ihåg att ta vara på era vänner ♥. Snart är det ju vändag eller alla hjärtans dag.
 



Reseplaner

Ett nytt år har börjat och nya reseplaner tar fart. Vi har länge velat åka på någon resa längre bort, men har aldrig kommit oss iväg. Det är ju nog främst det faktum att jag inte tycker om att flyga som gör att vi hellre har valt att åka iväg på bilresor. Är inte direkt flygrädd, men då det känns som att öronen ska trilla av så är det inte riktigt så trevligt att flyga.
 
I vår då jag får "vintersemester" kommer vi att göra något vi aldrig gjort förr, nämligen åka till södern, närmare bestämt till Gran Canaria. Jag är nog inte direkt någon som bara vill ligga och sola på en strand, men det finns säkert mycket annat att se om man så vill. Kanske hyra en bil och köra runt, vi får se. Igår sent på kvällen bokade vi resan så nu måste vi bara se till att få passen förnyade. Vi vill göra det så enkelt som möjligt och flyga direkt från Vasa, varför göra det invecklat och flyga någon annanstans ifrån. Visst blir det kanske lite dyrare, men då kostar det nog om man ska köra ner till t.ex. Helsingfors också. Dessutom slipper vi betala parkeringsavgift om vi får skjuts till flygplatsen. 
 
Visst, det finns många andra ställen jag hellre skulle vilja resa till, men det får bli en annan gång. Australien och Usa känns lite väl långt borta med tanke på flygtiden. Skulle nog kunna räkna upp i princip alla huvudstäder i Europa också, men det orkar jag inte göra. Skulle ju vilja resa över hela världen (nästan). Man måste ju börja någonstans. Har ju inte flugit annat än till Helsingfors, Stockholm och Schweiz. Senast jag satt på ett flygplan var 2012 då vi flög till Stockholm. Schweiz var jag ju till på utbyte från gymnasiet en vecka, så räknar inte det som någon riktig semester resa. Får se hur det går med packningen, vi är ju så bortskämda med att packa bilen full med "i fall om" saker, har på känn att vi nog måste väga väskorna före vi åker. Möjligtvis får gummistövlarna lämna hemma, hehe. 
 
Tips på vad som finns att se/göra på Gran Canaria mottages med tacksamhet!
 
 
 



Tisdagstankar

Tisdag idag då och tredje januari redan. Vad har jag fått gjort detta år, typ inget. Söndagen gick åt till att oroa sig för Molly, gårdagen likaså. Visst, hon ser ut att må bättre, men nog har hon sjukt. Igår hittade jag ett sår på ena sidan, så något har hon nog varit med om. Lite svullen är hon också på ena sidan. Trött är hon och sover mest hela tiden. Äter gör hon nog och har också hållit koll på att hon varit på wc. Det är ju förstås också svårt att veta om hon blir trött av värkmedicinen som hon får. Igår syntes det bra på henne att hon ville vara ifred, svansen avslöjade henne. Hon blev nog säkert irriterad på mig då jag ville se hur hon mådde flera gånger under dagen. Hon ville inte ens hälsa på Johnnys föräldrar som var hit, så sig själv är hon inte. Idag morse kom hon nog ner och åt den sedvanliga skinkbiten, sedan lade hon sig till ro i sängen tillsammans med mig. Det kändes bra då hon kom och ville ha lite sällskap, förhoppningsvis är hon på bättringsvägen. 
 
Det är nog inte så hälsosamt för mig att sitta här inne och oroa mig för Molly hela dagen idag också, dessutom drömde jag bara en massa mardrömmar inatt. Idag har jag bestämt att det får bli en loppisrunda. Tror dock inte att det blir någon lyckad runda då folk knappast har hunnit föra saker till loppis nu efter jul och nyår, men man kan ju alltid hoppas att man gör något fynd. Viktigast är att jag får tänka på något annat. Något gym blir det inte ännu, fastän jag skulle vilja. Det är verkligen en seg förkylning vi dragit på oss. 
 
Har läst att flera andra har kastat ut julen redan, men här i huset får det vara jul ett tag till. Inte fram till påsk, men åtminstone någon vecka framöver. Julgranen den dricker vatten, även fast den barrar lite. Då man en gång julpyntat måste man ju få njuta lite av det också. 
 
 



Tankar inför julen

En vecka kvar till julafton. Jag vet inte vart tiden har tagit vägen. Ännu är inte riktigt alla julklappar fixade, lämnar alltid de svåraste till sist. Den sista klappen hoppas jag att jag hittar idag. En gran vill jag också komma hem med idag. Tänker inte gå till skogs och komma tomhänt därifrån, så köper en istället, men det är inte så lätt heller. Ni vet ju att jag vill ha en "perfekt" gran. Den blir ju dock aldrig perfekt, men sist och slutligen brukar den nog bli bra ändå. Jag är van med att granen inte tas in så många dagar före julafton, men i år får den nog komma in en vecka före. Ska ju hinna pynta den också, vilket tar en stund. Har nästan ledig helg, ska till natten imorgon kväll, så borde ha tid att pynta granen. Jobbar sedan flera dagar. Får vara ledig 23-25.12, ska till natten den 26.12. Så lite julledigt får jag ha i år, så skönt!
 
 
Några pepparkakor har vi inte bakat ännu i år, men har kommit fram till att jag inte behöver baka några, de finns ju att köpas i butiken. Förr om åren har jag stressat med att hinna med allt som hör julen till, men egentligen så är flera av sakerna onödiga att stressa över. Behöver inte ha sjuttio sorter med julgodis på bordet, hinner säkert äta många chokladbitar ändå. 
 
 
Ett perfekt städat hem skippar vi också i år. Så var bredda på lite damm i hörnen om ni hälsar på under julen, hehe. De sista loppissakerna fick jag dock upp på vinden igår, det tar alltid några veckor innan jag får undan loppissakerna efter att jag sålt på loppis. Nu svämmar matbordet bara över med alla saker som Johnny fått i sin julkalender, men de får ligga kvar en tid till. 
 
 
Två kalkonbitar har jag inhandlat. Julen är räddad! Passade på så jag inte står där dagen före julafton och inte hittar någon kalkon. Vi äter faktiskt borta alla tre juldagarna, men lite kalkon till frukost tackar jag inte nej till, eller kanske till kvällsmål. Jag kan inte äta för mycket kalkon. 
 
Nu väntar jag på doften av gran. Jag tror också att katterna väntar på granen, de tycker alltid det är spännande med nya saker i huset. Att ligga på mattan under granen brukar de också tycka om. Jag har dock inga planer på att lägga mig där på mattan, tror det kan bli lite trångt, hehe. Nej nu till stan på granjakt!
 



Butiksöppning och olika försäljare

Igår efter nattjobbet tänkte jag nästan glömma att jag skulle fara och se till den nya butiken "Power" som öppnade i Stenhaga, men som tur blev det tal om den på jobbet före så jag kom ihåg. Nåja, någon större skada skulle det inte ha varit om jag glömt bort att fara dit, köpte ändå inget. Då jag kom dit lite efter 9 på morgonen var det ännu lång kö. Butiken hade öppnat klockan åtta, vissa hade tydligen köat hela natten. Jag skulle då aldrig ställa mig frivilligt och köa så länge bara för en tv eller liknande. De säljer ju nog såna saker i andra butiker också (kanske nån euro dyrare, men ändå). Jag fick ändå köa en halvtimme innan jag slapp in i butiken, de släppte tydligen in bara 20 personer i gången, därför tog det så länge. Butiken såg ut ungefär som Gigantti, utbudet var ungefär det samma, elektronik av olika slag. En helt okej butik, men ingen butik jag kommer att besöka ofta. Jag fick ju åtminstone en gratis påse, hehe.
 
 
Billigt kopieringspapper hade de, 1 euro per bunt. Gick omkring med två förpackningar tills jag såg kön ut. Aldrig att jag skulle köa en halvtimme för att komma ut och bara köpa två buntar med kopieringspapper. Någon billig dammsugare såg jag inte heller, skulle ha kunnat köpa den som de hade för 29,90, men de var säkert redan slutsålda. Dessutom blev jag irriterad då det fanns så mycket personal i butiken så man fick inte se på saker ifred, flera gånger kom någon och frågade om jag behövde hjälp. Nej tack! Det här är något jag börjat störa mig mer och mer på. Säkert är det något försäljarna blir uppmanade att göra, just att fråga om kunden behöver hjälp, de ska ju betjäna kunderna. Detta är nog något som ändrats de senaste åren, förr fick man nog gå runt och se på saker ifred utan att någon försäljare kom och frågade något. Visst, ibland (dock väldigt sällan) finns det ju tillfällen då man inte ser röken av någon försäljare, just då man skulle vilja fråga något, men det är nog undantag nuförtiden.
 
Är det bara jag eller finns det andra som också drar sig för att t.ex. gå in i en affär som är tom på kunder. Jag går helt enkelt inte in i en sån butik där försäljarna bara står redo för att "hoppa på en". Nej jag går inte in fastän jag verkligen skulle vilja köpa något. Hur konstligt det än låter. Då vi nu en gång är inne på ämnet försäljning så tycker jag heller inte om såna där försäljare som ofta står i större köpcenter eller utanför någon matbutik och försöker sälja t.ex. mobilabonnemang. Om det är möjligt går jag en omväg förbi dem eller så låtsas jag se upptagen ut med telefonen då jag går förbi. Säger de något så svarar jag inget tillbaka. Vill jag köpa ett abonnemang går jag nog fram till dem eller in i en butik. Det får nog snarare motsatt effekt om någon försäljare "hoppar på" mig. Det är ju lite annorlunda då det gäller telefonförsäljning, alltså då en försäljare ringer och vill sälja något. Det känns också lite som ett "påhopp". Aldrig att jag skulle köpa något via telefon heller. Så nu vet ni att det löns inte att ringa och försöka sälja något åt mig. Ja nå det beror ju förstås på om jag känner personen som ringer, då är det ju en annan sak.
 
Ja, såna funderingar har jag idag. Är nog inte så där irriterad som jag låter, men kom bara på att fundera över de här sakerna. Är det bara jag som är lite konstig, är det något typiskt finländskt eller kanske alla tänker som jag? 



Tidigare inlägg
RSS 2.0