Idag var dagen här då det var dags för ett besök vid Mödrapolikliniken. Som vanligt hade jag varit nervös flera dagar på förhand, så i natt sov jag inte så bra. Egentligen visste jag inte riktigt vad som skulle göras vid besöket, men jag ville ändå ha Johnny med. Det blev först en liten undersökning, konstaterades också att hon fortfarande ligger i säte. Sedan blev det dags för ett vändningsförsök. Jag hade hört att det tar sjukt, så var nog beredd på det värsta, men det kändes ju nästan ingenting. Eller visst kändes det, men inte så mycket som jag hade trott. Inget att vara nervös för. Vändningsförsöket lyckades inte. Det var jag också förberedd på. Hon har legat i säte så länge så tror ej hon vänder sig mera, men visst, det kan ske ännu. Baken hade hon dock ganska så långt nere, så det ska nog till ett under om hon ska svänga sig självmant. Sedan fick jag sitta i en stol ca 20 minuter då det kontrollerades några kurvor, bl.a. bebisens hjärtljud, rörelser samt om jag hade sammandragningar. Allt såg bra ut och inga sammandragningar konstaterades. 

 

Frågan är nu den, vad gör vi nu då vändningsförsöket inte lyckades? Jag har ju hela tiden sagt att jag inte vill föda ut en bebis i sätesläge, men helt säker är jag ju inte. Frågade lite om den saken och fick reda på lite för och nackdelar med både kejsarsnitt samt att föda en bebis i sätesläge. Det finns ju för och nackdelar med allt. En normal förlossning skulle ju förstås vara det optimala, men om det inte lyckas måste man ju tänka om. Dessutom är ju en operation alltid en operation, visst finns det risker. Men risken är också mycket stor att det blir akut kejsarsnitt om jag vill försöka föda vaginalt. Då bebisen ligger i säte så vill de inte att det blir en utdragen förlossning utan gör då hellre ett akut snitt om de ser att det tar för länge. Så vad är då bättre, akut eller planerat snitt? Ett planerat låter ju nog bättre enligt mig.

 

Fick frågan om jag ville fara och ta magnetröntgen av bäckenet, bara för att få reda på om jag ens är tillräckligt bred för att föda en bebis i sätesläge. För de har ju vissa kriterier för om man ens får försöka föda vaginalt då bebisen ligger i säte. Kändes som en självklarhet att ta reda på den saken, så efter alla undersökningar vid Mödrapolikliniken fick vi fara ner till röntgen och jag behövde inte ens vänta innan det blev min tur. Magnetröntgen var inget nytt för mig, har ju varit med om det förut, så kände ingen panik över det. Tio minuter senare hade de röntgat klart och vi kunde åka därifrån. Svaren får jag i slutet på veckan, så får se då.

 

Så nu har vi en del att fundera över. Vad är bättre och vad är sämre? Helst skulle jag ju vilja att någon kunde säga, så här måste vi göra. Men det är ju sist och slutligen mitt val, vad vill jag? Ännu finns förhoppningen om att hon ska vända sig, men den minskar för varje dag som går. En sak som är ganska säker är dock att om det blir planerat kejsarsnitt så blir det dagen före midsommarafton. Bra tajmning eller hur. Vem vill ligga på sjukhus hela midsommarhelgen? Nåja, tidpunkten kan man inte haka upp sig över, det kommer ju en midsommar nästa år också, men nog känns det lite som fel dag ändå. Skulle hon komma självmant då så är det ju en sak, men att behöva planera in en förlossning till den dagen känns lite onödigt. Det finns ju många andra dagar. Men förstås gör de inte planerade kejsarsnitt när som helst, och vem vet, hon kanske vill titta ut ännu tidigare. Men då det är första graviditeten så är ju nog risken snarare större att man går över tiden. En sätesförlossning vill de dock undvika att "sätta igång", så att gå över tiden är nog inte så bra i detta läge.

 

Ungefär 3200 gram uppskattade de att hon väger just nu. Över 4 kg vill de inte att bebisen ska väga om man vill försöka föda vaginalt då bebisen ligger i säte. Vem vet hur snabbt hon växer, samt om uppskattningen stämmer. Det är mycket att tänka på just nu. Inte undra på att jag är lite disträ. Det är bra att jag inte har så mycket program inplanerat den kommande tiden, tar dagarna lite som de kommer. 

 

Så, så är läget här just nu. Får väl helt enkelt fundera vidare på hur vi ska göra. Ut kommer hon ju förr eller senare, på ett eller annat sätt ♥.