Här är fortsättningen på förlossningsberättelsen. Hade nästan skrivit klart på telefonen så hängde allt upp sig, så fick börja om igen, suck. Men här kommer den:

 

På söndags morgonen testade jag om en dusch skulle lindra smärtan, och visst hjälpte det en stund. Sedan fick jag frågan om jag ville testa lustgas. Fick då flytta vidare till ett förlossningsrum. Barnmorskan som förde mig dit sa att, "i det här rummet föds hon". Tyvärr blev det inte riktigt så. Efter en stund kom sig Johnny äntligen dit. Hade ju egentligen väntat hela natten. Lustgasen hjälpte nog att ta bort en del smärta, men det gick ändå inte framåt. Fick sedan värkstimulerande dropp, dosen höjdes sedan ytterligare. En undersökning gjordes som visade att jag var öppen 3,5 cm, dessutom var barnvattnet som fanns kvar grönskiftande. Det hade alltså inte hänt så mycket sedan natten fram till middagstid på söndagen. Jag fick då valet, akut kejsarsnitt, eller försöka vidare med värkstimulerande dropp. Jag valde snitt. Både för min och för barnets skull. Mitt crp hade dessutom stigit. 

 

Kring två tiden på eftermiddagen rullades jag ner till operationssalen. Var en lite annorlunda upplevelse att åka omkring i en säng i sjukhus korridorerna. Först fick jag bedövning i ryggen, spinalbedövning står det i pappren. Själva sticket eller sticken kändes inte så mycket, men visst kände jag av det. Lite hemskt var det nog att känna då man blev bedövad från magen ner till tårna. Fick nog ännu något smärtstillande via kanylen i handen. Sedan fick Johnny komma in i rummet och sitta bredvid mig. Ett skynke sattes upp så att ingen av oss såg något och så satte operationen igång. 

 

14.23 kom hon ut. Förlossningens längd 2 minuter. Låter nästan som rekord, hehe. Nå nej. Det tog ju bara så länge att ta ut henne. De räknade inte med förarbetet. Hon skrek från första stund och jag kände en lättnad över att hon äntligen var ute. Jag fick sedan se henne och så gick Johnny med personalen in i ett rum bredvid där hon tvättades samt vägdes och mättes. Allt detta medan läkaren sydde ihop mig. Kände jag av något under operationen? Nja, jo, visst kunde jag känna att något gjordes, men sjukt tog det inte. 

 

Förra lördagen började som vilken lördag som helst. Tog det lugnt på förmiddagen, sedan bestämde vi oss för att åka ut till Björkö och se på "Postrodden" som egentligen inte var någon postrodd utan en mindre variant av den då den egentliga blivit inställd. Något kaffe fanns inte att köpas för tillfället men vi unnade oss varsin coca cola och dyra kakbitar.

 

Som ni kanske förstått av tystnaden här på bloggen så har vi haft lite annat för oss den senaste veckan. I söndags var det äntligen dags för lillflickan att komma till världen. Idag fick vi äntligen åka hem från sjukhuset. 

 

Igår blev det en riktigt skön kväll. Efter att vi suttit ute flera timmar, jag i skuggan i paviljongen och Johnny i solen bredvid paviljongen, så åkte vi ut och körde en sväng. Vi hamnade i Maxmo. Först svängde vi ner till simstranden. Var riktigt lockande att ta sig ett dopp, men denna gång svalkade jag bara av fötterna lite. Det var också välbehövligt.

 

Sedan for vi vidare till Nabben. Skulle bara köpa varsin glass, men det blev pizza i solskenet istället.

 

Ännu en lugn dag. Inget pågång ännu åtminstone, fastän det var idag hon skulle komma. Kanske hon har missuppfattat min planering, hehe. Idag hämtade vi hem min bil, så nu fungerar bromsarna åtminstone. Var också på jakt efter ett baby badkar med tillhörande ställning, men hittade inget. Tipsa gärna om ni vet var man kan köpa ett. Skulle vara behändigt att inte behöva stå på knä eller balansera badkaret på wc byttan. Att lägga badkaret på köksbordet går väl i värsta fall, men känns inte som det bästa alternativet. Möjligtvis kan man ju bada i bastun förutsatt att bastun inte är varm...och vår bastu är ju varm mest hela tiden. Såg också på ihopfällningsbara badkar, men då igen, ingen ställning till dem heller.  

 

Till sist blev det en runda på Combo. Kom ut med en rosa filt med vita stjärnor på. Ska lägga den över spjälsängen, alternativt använda som sängöverkast. Nu står spjälsängen där den ska stå, i fotändan på vår säng. Tror dock inte det tar så länge innan Whiskas har hittat den så bäst att lägga filten över. Hur vi sen ska göra med en bebis liggande i sängen vet jag inte. Tar det som det kommer. Kan ju hända Whiskas blir livrädd av allt oljud och inte vågar sig dit mera. (Inte för att jag hoppas på en baby som gråter hela tiden heller). 

 

Vad vi ska göra ikväll vet jag inte, möjligtvis fara ut och köra på några hoppiga vägar, så kanske det sätter igång, hehe. Just nu njuter vi av sommarvädret för fullt på terrassen. Det ska ju tydligen regna imorgon. 

 

Igår kväll gav vi oss ut på en promenad. Har blivit lite dåligt med det på sistone, men till Marthagården och tillbaka kom vi oss åtminstone. Fint väder var det så måste ju passa på.

 

Ni kan vara lugna, än har inget hänt. Var till Mödrapolikliniken på morgonen, men fick nog åka hem igen efter besöket. De gjorde bl.a. en hinnsvepning. Var nog lite nervös inför att de säkert skulle hamna att göra det, men det var inget farligt. Läkaren sa att vissa inte alls tycker det är obehagligt, medan andra tycker det är det värsta de varit med om. De flesta tycker dock att det känns sådär lagom mycket. Så visst kändes det, men inte alls så mycket som jag trodde, har nog varit med om värre saker. Så nu är det bara att vänta, och vänta. Lättare sagt än gjort. Och leva normalt, hur bra nu det går. Om vi skulle leva normalt skulle vi ju redan vara iväg på någon semesterresa, med tanke på att Johnny har semester från och med idag. Så lite lugnare än normalt måste vi väl nog ta det. 

 

Förövrigt såg allt bra ut. Bebisen väger ca 3,8kg, så under 4 kg ännu, men det närmar sig. Läkaren påstod dock att hon inte borde växa så snabbt mera, så hoppas det. Frågan är ju bara hur bra viktuppskattningen stämmer, det brukar ju kunna variera. Så är nog lite nervös för att det sist och slutligen ligger en ännu större bebis där inne i magen som inte har det så lätt att komma ut med rumpan före, men det vet man ju förstås inte före hon är ute. Läste att om man gjort en hinnsvepning som lyckats så borde förlossningen sätta igång inom 48 timmar, håller tummarna för det, men ändå vill jag inte riktigt tro på det. Det är ju inte sagt att det räcker med en hinnsvepning. Man kan ju göra en hinnsvepning flera gånger. Fick en tid till Mödrarådgivningen på torsdag, så har inget hänt innan dess så blir det ett nytt besök dit. Jag som trodde senaste besöket dit var det sista. Ja vi får helt enkelt se.

 

Bf är ju på onsdag, så idag är jag i vecka 39+5. Jag tycker ju nog att hon skulle kunna börja komma ut nu, helst direkt. Någon ny tid till Mödrapolikliniken fick jag inte. Blir dit skickad igen först om jag gått över tiden, läkaren talade om vecka 41+5, alltså om två veckor. Hoppas vi slipper vänta så länge.

 

Så nu väntar vi och ser vad som händer. Än så länge känner jag inte av något speciellt efter hinnsvepningen. Möjligtvis lite ont nere i magen, men det är normalt efteråt. Om jag hade något tålamod före så finns det inte mycket kvar av den saken nu. Rastlös är jag också. Jag som är så planerande av mig har svårt för att bara vänta, men just nu kan jag nog inte göra så mycket annat.

 

 

Det blev ju en del bebisrelaterade loppisfynd förra veckan och i helgen. Dock inte enbart kläder denna gång. Ja nå ett par till Älskling byxor i perfekt skick kunde jag ju inte motstå. Då jag dessutom hittade en Älskling filt (tillverkad i 100% ekologisk bomull) på Loppisracet så blev jag glad. Filten kostade bara 3 euro och såg i princip oanvänd ut. 

 

Nu börjar jag känna av en viss rastlöshet. Varifrån kom den? I måndags gick jag omkring och funderade vad jag skulle fördriva tiden med här hemma, idag är det samma sak. Igår fick jag tiden att gå genom att vara till Mödrarådgivningen, butiken och loppis. Fick dock mitt i allt sjukt i ryggen i butiken, så det blev ingen lång loppisrunda. Igår kväll åkte vi till Västervik för att fira pappa som fyllde år.

 

Idag känner jag inte av något ryggont. Sitter mest och känner efter om det inte ska börja hända något snart. Idag är det ju dessutom bara en vecka kvar till Bf, är i vecka 39+0 idag. Vill ju så gärna att förlossningen ska sätta igång av sig själv, utan igångsättning. Vet ju dock ganska säkert att om det inte händer den här veckan så kommer vi att få träffa henne nästa vecka. Eftersom hon redan för två veckor sedan var över 3 kg (uppskattat) så tror jag inte de vill att jag går över tiden, åtminstone inte med så många dagar. Väntar till måndag då vi får veta mera, kan ju hända de vill sätta igång förlossningen redan då. Är jag nervös? Nja, inte så värst. Tar det som det kommer. Säkert kommer jag hinna bli nervös ännu, men onödigt att stressa upp sig över något som man ändå inte kan göra något åt. 

 

Nu börjar också spjälsängen vara färdig att användas. Den har länge stått bredvid trappan upp till andra våningen, ja den står nog där ännu. Men nu är den också bäddad och klar. Man kan knappt tro att det är samma säng som vi släpade ner från uthusvinden för några månader sedan. Skulle ha varit flera gånger enklare och billigare att ha köpt en från loppis, eller till och med från butiken. Men nog är det ändå mycket häftigare att sängen har hört till huset sedan ca 1930 talet och en av de förra ägarna som vi köpte huset av har sovit i den som liten. 

 

Helgen gick mest i loppisens tecken, men nog hann vi med annat också. Igår började vi dagen med att åka via några Uf lokaler på loppis, det blev väl 7 stycken om jag inte räknat fel. Skulle nog ha funnits fler att åka till, men det fick räcka så. Istället åkte vi till Lillö där mamma bjöd på mat. Det var riktigt varmt och fint väder, en riktig sommardag. Tog ut solstolarna och ett parasoll och satte oss vid stranden och läste. Roddbåten åkte också till sjöss så vi var ut en bit med den. Dock blåste det en del längre ut, så blev ingen lång båttur. Fick åtminstone känna doften av hav, vad mera kan man begära. Ännu en doft av sommar. 

 

Ett babynest är ju nästan ett måste idag. Eller inget måste, men något som de flesta skaffar sig då de får barn. Såklart ville jag också ha ett. Gick runt i butikerna men kunde inte hitta ett som föll mig i smaken, ett begagnat från loppis ville jag heller inte ha. Jag ville ha ett som var nytt och fint. Skulle jag sätta mig ner och sy ett? Haha, nej, vad trodde ni riktigt! Jag som aldrig har tyckt om att sy. Dessutom har jag ju behövt ta det lugnt och inte stressa upp mig i onödan. Så att sätta mig ner och sy var ingen bra idé. Symaskinen skulle nog ha åkt ut genom fönstret ganska snabbt tror jag. Som tur är ju en av oss bättre på att sy, ja Johnny alltså. Jag har inte ens använt vår symaskin medan han har använt den flera gånger. Efter lite googling hittade han en beskrivning på hur man skulle sy ett nest, så då var det bara att sätta igång. Första nestet blev riktigt bra, bara det problemet att anvisningarna var missvisande, så det blev för litet. Sedan tog det några veckor innan han satte sig ner för att göra ett nytt försök. Denna gång blev det så stort som det var meningen att det skulle bli. Det blev precis så som jag önskade mig. Helt perfekt! Han är nog så duktig mitt ❤.

 

 

Här om kvällen fixade Johnny en ramp till trappan. Ska man in och ut med en barnvagn kan det vara bra att ha en sådan. Säkert skulle det gå utan också, men smidigare så här. 

 

Nu är kläderna jag köpte igår på loppis sorterade. Som sagt var det inget större fel på de flesta, men t.ex. enfärgade bodysar börjar det finnas gott om så de åkte ner i donera/sälj påsar tillsammans med några andra plagg.

 

I storlek 62 fanns bl.a. en fin ugglepyjamas och en djur klänning. Dessutom såg de så gott som oanvända ut.

 

I flera dagar har jag gått och funderat, hur ska vi göra, eller rättare sagt, hur ska jag göra. Föda vaginalt i sätesläge eller planerat kejsarsnitt. Igår fick jag veta att mina röntgenbilder ser bra ut, enligt dem kan jag föda vaginalt med god marginal. Det visste jag ju nästan före röntgen, men man kan ju förstås inte vara säker före man har undersökt saken. Jag uppfyller alltså alla kriterier för att kunna föda vaginalt fastän babyn ligger i säte. Det gjorde ändå inte saken lättare, nu hade jag ändå två alternativ. På ett sätt skulle det ha varit lättare om jag vetat att det absolut inte är möjligt att föda vaginalt, då skulle jag inte ha behövt göra att val.

 

Mina funderingar har varierat från timme till timme. Trodde ibland jag skulle bli tokig av allt funderande. Ibland har jag varit helt säker på en sak, efter en stund helt säker på en annan sak. Är faktiskt inte helt säker ännu, fastän jag faktiskt har gett ett preliminärt besked. Tror aldrig jag skulle kunna bestämma mig heller. Helt säker blir jag aldrig på vilket sätt som är det rätta, eftersom ingen kan säga vad som är mera rätt än det andra. Det har ju inte precis blivit lättare då alla jag pratat med har tyckt olika saker. Johnny har hela tiden varit inne på en linje, medan jag har velat fram och tillbaka. Det är ju sist och slutligen mitt beslut, jag som ska föda, men ändå svårt att veta vad jag ska välja då jag aldrig varit med om en förlossning eller kejsarsnitt förut. 

 

Så vad kom jag fram till? Jag kom fram till att det inte blir något planerat kejsarsnitt dagen före midsommar. Fick istället en tid till Mödrapolikliniken måndagen efter midsommar. Alltså veckan då allt borde ske. Då görs ännu en viktuppskattning och man kollar hur babyn mår. Utgående ifrån det så tas ett beslut hur vi ska gå vidare. Får jag tid till igångsättning eller blir det kejsarsnitt. Vid vaginal förlossning i säte så får hon ju som sagt helst inte väga mera än 4 kg, så att gå över tiden med många dagar är inget alternativ. Vem vet, hon kanske vill komma ut före den veckan, det vet ingen heller. Skulle förlossningen komma igång av sig själv före den beräknade veckan, så då försöker jag alltså föda vaginalt. Är medveten om att det finns en risk att det blir akut snitt, men det finns det också vid "vanliga" förlossningar. Även om det finns en lite större risk för snitt vid sätesförlossning.

 

Jag har vägt fördelar mot nackdelar och egentligen inte blivit så mycket klokare. Snarare fått mera att fundera över. Nu har jag ett datum att vänta på, så ser vi hur läget är då. Jag har bestämt mig så här långt och tänker inte desto mera fundera över om jag gjort rätt val eller inte. Jag har gjort ett val, punkt slut. Andra får ha sina åsikter, men nu har jag valt att göra så här. Så nu tänker jag inte slösa mera tid på att gå omkring och älta beslutet, ingenting blir bättre av det. Det blir nog bra till sist får vi hoppas. 

 

Idag var dagen här då det var dags för ett besök vid Mödrapolikliniken. Som vanligt hade jag varit nervös flera dagar på förhand, så i natt sov jag inte så bra. Egentligen visste jag inte riktigt vad som skulle göras vid besöket, men jag ville ändå ha Johnny med. Det blev först en liten undersökning, konstaterades också att hon fortfarande ligger i säte. Sedan blev det dags för ett vändningsförsök. Jag hade hört att det tar sjukt, så var nog beredd på det värsta, men det kändes ju nästan ingenting. Eller visst kändes det, men inte så mycket som jag hade trott. Inget att vara nervös för. Vändningsförsöket lyckades inte. Det var jag också förberedd på. Hon har legat i säte så länge så tror ej hon vänder sig mera, men visst, det kan ske ännu. Baken hade hon dock ganska så långt nere, så det ska nog till ett under om hon ska svänga sig självmant. Sedan fick jag sitta i en stol ca 20 minuter då det kontrollerades några kurvor, bl.a. bebisens hjärtljud, rörelser samt om jag hade sammandragningar. Allt såg bra ut och inga sammandragningar konstaterades. 

 

Frågan är nu den, vad gör vi nu då vändningsförsöket inte lyckades? Jag har ju hela tiden sagt att jag inte vill föda ut en bebis i sätesläge, men helt säker är jag ju inte. Frågade lite om den saken och fick reda på lite för och nackdelar med både kejsarsnitt samt att föda en bebis i sätesläge. Det finns ju för och nackdelar med allt. En normal förlossning skulle ju förstås vara det optimala, men om det inte lyckas måste man ju tänka om. Dessutom är ju en operation alltid en operation, visst finns det risker. Men risken är också mycket stor att det blir akut kejsarsnitt om jag vill försöka föda vaginalt. Då bebisen ligger i säte så vill de inte att det blir en utdragen förlossning utan gör då hellre ett akut snitt om de ser att det tar för länge. Så vad är då bättre, akut eller planerat snitt? Ett planerat låter ju nog bättre enligt mig.

 

Fick frågan om jag ville fara och ta magnetröntgen av bäckenet, bara för att få reda på om jag ens är tillräckligt bred för att föda en bebis i sätesläge. För de har ju vissa kriterier för om man ens får försöka föda vaginalt då bebisen ligger i säte. Kändes som en självklarhet att ta reda på den saken, så efter alla undersökningar vid Mödrapolikliniken fick vi fara ner till röntgen och jag behövde inte ens vänta innan det blev min tur. Magnetröntgen var inget nytt för mig, har ju varit med om det förut, så kände ingen panik över det. Tio minuter senare hade de röntgat klart och vi kunde åka därifrån. Svaren får jag i slutet på veckan, så får se då.

 

Så nu har vi en del att fundera över. Vad är bättre och vad är sämre? Helst skulle jag ju vilja att någon kunde säga, så här måste vi göra. Men det är ju sist och slutligen mitt val, vad vill jag? Ännu finns förhoppningen om att hon ska vända sig, men den minskar för varje dag som går. En sak som är ganska säker är dock att om det blir planerat kejsarsnitt så blir det dagen före midsommarafton. Bra tajmning eller hur. Vem vill ligga på sjukhus hela midsommarhelgen? Nåja, tidpunkten kan man inte haka upp sig över, det kommer ju en midsommar nästa år också, men nog känns det lite som fel dag ändå. Skulle hon komma självmant då så är det ju en sak, men att behöva planera in en förlossning till den dagen känns lite onödigt. Det finns ju många andra dagar. Men förstås gör de inte planerade kejsarsnitt när som helst, och vem vet, hon kanske vill titta ut ännu tidigare. Men då det är första graviditeten så är ju nog risken snarare större att man går över tiden. En sätesförlossning vill de dock undvika att "sätta igång", så att gå över tiden är nog inte så bra i detta läge.

 

Ungefär 3200 gram uppskattade de att hon väger just nu. Över 4 kg vill de inte att bebisen ska väga om man vill försöka föda vaginalt då bebisen ligger i säte. Vem vet hur snabbt hon växer, samt om uppskattningen stämmer. Det är mycket att tänka på just nu. Inte undra på att jag är lite disträ. Det är bra att jag inte har så mycket program inplanerat den kommande tiden, tar dagarna lite som de kommer. 

 

Så, så är läget här just nu. Får väl helt enkelt fundera vidare på hur vi ska göra. Ut kommer hon ju förr eller senare, på ett eller annat sätt ♥. 

 

Idag går vi in i vecka 37 (36+0), 28 dagar kvar till Bf. Jag väntar med spänning på måndagen då vi ska till Mödrapolikliniken. Får se vad de säger där. Håller tummarna för att de får svängt på den lilla i magen, då hon nu envisas med att inte svänga på sig själv. Jag antar att de tyngsta veckorna börjar nu. Jag känner mig som en flodhäst. Värst är nog då det är så obekvämt att både sitta och ligga. Att stå är inte heller bra för då får jag svullna fötter. Idag åkte stödstrumporna på direkt från morgonen, så på den fronten är det bättre idag. Några förvärkar eller sammandragningar tror jag inte att jag känt av ännu. Eller så kanske jag har gjort det. Svårt att säga då jag inte vet hur det ska kännas. Visst tynger det till och från i magen, men det är nog mest bebisen som rör på sig. Känner mest av huvudet som rör på sig, men visst känner jag små sparkar långt långt nere också. Antar dock att jag inte känner av sparkarna lika mycket som huvudet eftersom magen är mera uttöjd upptill där huvudet är. Så några problem med sparkar på revbenen har jag inte behövt ha än åtminstone. Vet dock inte om det är så mycket skönare med sparkar på urinblåsan, hehe. 

 

Igår blev det som sagt en runda på Combo. Denna gång kom jag ut med följande saker.

 

Idag blev det ett besök till sjukhuset. Eller snarare till förlossningsavdelningen. De ordnade Öppet hus så man fick en guidad rundtur i små grupper. Hade tänkt att vi skulle behöva vänta länge tills det blev vår tur, men ca. en halvtimme måste vi vänta. Till en början såg det faktiskt bekant ut, hade ju varit dit förut då de tog bort polypen i vintras. Kom dock inte ihåg hur vi hade tagit oss dit den gången, nu vet jag lite mera exakt var avdelningen ligger. Var intressant att ta sig en titt in i de olika rummen. Johnny var väl mest intresserad av bastun, men den var vi tyvärr inte in i så kan inte säga om det var nån lyxbastu eller inte, hehe. Badkaret såg dock bekvämt ut. 

Igår kväll åkte vi iväg till Nykarleby för att gå på Profylaxkurs, enkelt förklarat, lära oss om andning och avslappning under förlossningen. Det var riktigt intressant och givande, men fick rejält svullna fötter av att sitta på en obekväm stol  i ett kokhett rum. Det ordnades nog en kurs i Vasa också, men den var tyvärr full redan då jag fick höra om att det ens ordnas en kurs. Tyckte nog det var värt att åka hela vägen till Nykarleby ändå. Tror nog man lärde sig ett och annat, frågan är bara sen om man har nytta av det, det återstår att se.

 

Idag var den stora dagen här, dagen då min mammaledighet började! Som jag har väntat! Egentligen känner jag ingen större skillnad, ledigt har jag ju haft en ganska lång tid redan. men 22.5 är ändå ett datum jag gått och väntat på. Dagen som var så långt borta är nu plötsligt här. Började dagen med att åka till Mödrarådgivningen på de vanliga kontrollerna. Allt var bra, men bebisen ligger ännu i säte, fast det visste jag ju nog utan att någon behövde känna på magen. Kan ju se hur något, som med största sannolikhet är huvudet, rör på sig ganska högt uppe i magen. Fick ju tid till Mödrapolikliniken 4.6, så då görs troligen också ett vändningsförsök om läget fortfarande är likadant. Så det är bara att vänta och se. 

 

Har också fyndat hela FYRA par skor idag. Ja ni läste rätt. Jag som sällan hittar skor var och storshoppade på Citymarket idag, två av skorna var dessutom på rea så det gjorde ju saken bara bättre. Det blev två par tygskor (likadana som jag har från förut men som börjar ha sett sina bästa dagar), ett par ballerinas och ett par sandaler. Får bara hoppas att de passar nu då, har nog provat dem, men det är ju först då man börjar använda dem som man ser om de går att ha eller ej. Var också på jakt efter en klänning att ha på mig då systers flicka blir student, men någon klänning hittade jag inte. Tror inte det finns någon i hela stan. Får väl ta ett nattlinne på mig, hehe. Eller så måste jag helt enkelt ta något ur skåpet som just och just passar. 

 

Idag blev det faktiskt en loppisrunda igen, via Brändö Loppis och Combo, men kom inte ut med mycket. Ett par gardiner för 1,50€ och en oanvänd dregellapp med ugglor på för 10 cent. Orkade inte sitta hemma hela dagen. Var en dålig natt inatt. Sov knappt efter klockan 3. Tog sjukt hur jag än låg och så var det cirkus i magen. 

 

Igår kväll tog vi in vaggan igen efter att ha tvättat ur den och fixat en lös del. Nu är den också bäddad och klar för att användas. Vaggan har vi tänkt ha som reservsäng ifall man vill gå upp på vinden och sova. Måste dock ha den övertäckt, annars blir den nog full med katthår ganska snabbt. Den ska inte stå där den står nu, måste möblera om lite först innan vi kan flytta den på dess rätta plats.