I onsdags var det dags för 3-månaders rådgivnings kontroll. Hade inte alls sett framemot besöket då jag visste att Wilma skulle bli vaccinerad. Besöket gick dock ganska bra. Hon hade vuxit rejält, ja i alla fall så hade vikten ökat med ett kilo sedan sist. Hon väger nu 6,3 kg. På längden hade hon förstås också vuxit och är nu 61,4 cm lång. Hon stödde bra på armbågarna då hon låg på mage. Då hörseln skulle kollas ville hon inte riktigt titta efter varifrån ljudet kom, hon såg istället på rådgivningsdamens rosa naglar. Men sedan då det smällde till lite mera reagerade hon nog. Till sist blev det dags för vaccination. Tur att Wilma inte visste vad som skulle ske. Var ju bara mamma som var nervös. Hon fick två sprutor, en i vardera låret. Själva sticket tog förstås sjukt och hon grät, men tystnade ganska så snabbt efteråt. Hon var nog mest hungrig. Då rota vaccinet skulle ges så blev det lite besvärligare. Det ges ju via munnen ur en liten pipett, en droppe i taget. Tar alltså en stund att ge det. Wilma ville dock ha händerna i munnen, pappret som hon hade under hakan ville hon äta upp och så ålade hon sig så jag hade fullt upp med att hålla i henne. Ingen lätt uppgift att få i henne vaccinet. Dessutom tyckte hon att det kom så lite av vaccinet på en gång, så rådgivningsdamen fick ge lite mera åt gången än vad hon brukar ge åt en 3-månaders baby. Inget tålamod här inte, hehe. Som tur smakade vaccinet gott och efteråt fick hon en slurk mjölk så hon somnade.

 

Nästa månad blir det som tur inga vacciner, dock ett läkarbesök. Vid 5 månader blir det samma vacciner igen.

 

 

Idag blir Wilma hela 3 månader gammal. Tiden går så fort. Snart börjar ju 62:ans kläder också vara för småa, i alla fall en del. Idag fick hon agera fotomodell så jag kunde föreviga 3 månaders dagen. Som tur blev det bara två klädombyten, hehe.

 

Något jag just nu önskar mig är lite variation på promenadvägarna. Finns två val ute vid vägen, ska vi gå till höger eller ska vi gå till vänster. Tyvärr är det inte helt optimalt att vandra upp efter skogsbilvägen med vagnen då där finns så grovt grus på vägen. Vill ju inte förstöra däcken på vagnen heller. Men kanske Wilma skulle sova bra om man tog sig en promenad där, skulle ju hoppa och skutta åtminstone. Så vi får njuta av samma utsikt varje dag på våra promenader. En dag då solen skiner och höstlöven glöder är det nästan igen skillnad var man går, man njuter av den friska höstluften ändå. Idag är det dock lite annat väder, blåsigt och regn.

 

 

I måndags var jag på mitt första ledda gympass sedan september ifjol. Kan knappt tro att det är sant, hur har ett år gått så snabbt!? Nåja, ett år sedan var det i alla fall. Var ju nog till gymmet några gånger ifjol på hösten, men då bara i salen. Denna gång blev det Brazilian Bikini Butt 30 minuter och Mage 15 minuter. Det sistnämnda skulle jag nog inte ha farit på, visste inte riktigt vilka övningar jag kunde göra. Jag gjorde lite egna varianter. Känns minst sagt i benen ännu idag från det förstnämnda gympasset. Kommer mig knappt upp ur soffan. Borde ha stretchat efteråt, men vem har tid med sånt då det var bråttom hem. Wilma hade inte varit så glad då jag var borta, men de hade överlevt ändå, hehe. Hon var nog mest trött. 

 

Så var det fredag igen och det börjar kännas som höst. Speciellt nu då det varit regnigt väder har det börjat kännas mera som höstlikt. Sommarvärmen ser också ut att vara ett minne blott. Nu i veckan har jag varit både till tandhygienisten och till tandläkaren, haft lite egentid kan man ju också säga, hehe. Nå inte riktigt. Fammo har varit snäll och skött Wilma och det har gått bra. I tisdags då jag en gång var i farten så passade jag på att fara till gymmet också. Första gången på detta år! Senast jag var dit var 29.12. Börjar vara en tid sedan, men det kändes faktiskt nästan som igår då jag väl steg in genom dörren. Allt var som förut. Blev dock bara 35 minuters träning, men bra så. Tränade lite armar och ben. Bäst att börja försiktigt efter så långt uppehåll. Nu är bara frågan den när jag hinner fara dit igen. 

 

Igår var vi på mamma-barn träff vid rådgivningen. Först kändes det som om jag inte ville träffa några andra mammor, visste ju inte vem som skulle vara där, men då jag väl var där var det faktiskt riktigt trevligt. Kom en minut försent till träffen, men det gjorde ingenting. Jag som alltid brukar vara i tid tycker nu inte om att ha tider att passa. Allt tar ju så mycket längre nu på något konstigt sätt, hehe. 

 

Idag var vi till Swingeling på "Bärdonsträff". Man fick alltså testa olika bärsjalar och liknande. Jag hade med mig min Stokke bärsele, men ingen där hade någon vidare erfarenhet av en sådan så fick ingen hjälp med den. Har bara testat den en gång och då skrek W allt vad hon kunde. Idag testade jag en ringsjal. W tyckte inte om det heller, samma reaktion som med selen, rop och skrik. Såg också hur man använder andra sorters sjalar. Vet ännu inte om jag ska skaffa någon sorts sjal, än så länge har vi ju klarat oss bra utan. Skulle ju också behöva öva om hon nu alls ska trivas att sitta fastspänd på mig, vet inte om jag har tålamod med det. Vi får se då hon blir lite större. 

 

Ikväll tog jag mig tid och gick ett snabbt varv genom vår skog. Hittade en hand full med kantareller. Borde nog gå och kolla längre in i skogen också, senast fanns där inga, men har inte hunnit nu på några veckor. Imorgon ska vi på 4-års kalas, annars har vi inga stora planer inför helgen.

 

I förrgår tänkte jag att jag skulle dokumentera hur vår dag såg ut. Så det gjorde jag. Det blev dock lite enformigt och mot kvällen glömde jag att ta fram kameran, men så här såg vår dag ut. En helt vanlig dag här hemma just nu.

 

Vi vaknade vid kring sjutiden på morgonen. Wilma hade då sovit sedan 23 på kvällen, inte vaknat en enda gång under natten. En vanlig natt med andra ord. Steg upp, bytte blöja och satte oss i soffan där hon fick lite mat. Ammar alltid först och sedan får hon ersättning. Sedan blev det morgonmys i sängen. Ofta tar jag henne i vår säng efter att hon ätit sitt morgonmål. Där ammar jag henne tills hon somnar igen. Vanligtvis somnar hon ganska snabbt. Sedan somnar jag också. 

 

Bilden jag tog på henne blev så mörk och suddig, men ungefär så här såg det ut. Bilden är dock från en annan dag.

 

Det har varit en bra helg, med sommarvärme till och med. I lördags blev det träff med Sofia och Malena. Konstigt nog kom kameran inte fram en enda gång, hade visst inte tid med sånt. Vi började med att besöka älvtorget i Skatila. Där var det fullt med folk. Vi köpte med oss några grisar och tog en fikapaus. Sedan åkte vi på gårdsloppis till Vapenbrödrabyn. Vi besökte inte så många gårdar, bara några få samt parken med många försäljare. Hade ju lite bråttom hem då Johnny skötte. Åkte via Kotipizza och beställde pizzor som vi sedan tog med hem till oss. Wilma sov då vi kom hem, eller hon vaknade precis då vi kom. Det hade tydligen gått bra fastän jag varit borta några timmar. Det var ju bra! Jag hade dock fått sån hemsk huvudvärk då jag spänt mig så och varit nervös för att hon bara skulle ha ropat hela tiden, men som tur hade ju allt gått bra. Sedan pratade vi av oss i några timmar samt åt upp grisarna som vi köpt. Till sist blev det dags att säga hej då för den här gången. Nästa gång vi ses är det nästan jul. Tack för en rolig dag! På kvällen blev det en sväng till Stenhaga. Hittade ett par perfekta jeans på Citymarket av alla ställen! 

 

Idag passade vi på och for på gratis kaffe och tårta till Rinta Jouppi. Någon ny bil köpte vi dock inte, fastän jag nog skulle behöva en ny. Rea fyndade också en del på Hong Kong. En snabb runda på Comboliina hann vi med innan Wilma blev hungrig. Sedan blev det mat och blöjbyte i bilen innan vi åkte hem igen. Hittade en omlottbody och en fin stickad klänning på loppis åt Wilma. Ikväll har Johnny kört ut en hel del jord på gräsmattorna. Så nu ska det sås gräs för vem vet hur månte gången här på gården. Försöker att jämna ut gräsmattorna så de inte ska vara så många gropar överallt. Jag och Wilma tog oss en hurtig kvällspromenad på rekordtid, var riktigt svettig då jag kom in. Kan konstatera att det går betydligt snabbare att gå med lite bra musik i öronen, roligare var det också.

 

Nu är vi redo för en ny vecka med en hel del inplanerade saker, men bra så. Kan ju inte sitta här hemma varje dag, hehe. 

 

 

Igår var det dags att åka till rådgivningen igen. Denna gång för två månaders kontroll. Före besöket tog vi oss en promenad i Kvevlax. Roligt att se lite annat än den vanliga vägen. Först blev det vägning och mätning. Hon hade gått upp ca 400 gram sedan sist och vuxit över två centimeter. Närmare bestämt 5376 gram och 58,7 cm lång. Bra att hon gått upp så mycket i vikt fastän hon på natten sover många timmar utan mat. Har varit svårt att veta om jag ska väcka henne eller inte på natten, men nu vet jag att det inte är någon panik. Synen och hörseln var också bra. Hon låg också på magen och visade hur duktig hon är att hålla upp huvudet. Hon ville dock inte "prata" så mycket med rådgivningstanten, men skratta det gjorde hon. Vem skulle vilja prata på beställning, kan ju hända att hon inte hade något att säga, hehe. Till sist var det dags för Rotavirusvaccin. Vi har valt att följa det vanliga vaccinationsprogrammet, så nu var det dags för det första vaccinet. Det togs genom munnen, men det tyckte W inte var så roligt. Först smakade hon intresserat på vad som erbjöds, men sedan var det inte lika gott längre och hon började protestera. Men sist och slutligen gick det nog bra. Ser inte framemot nästan månad då det är dags för de "riktiga" vaccinerna, alltså sprutorna. Det borde ju gå lite snabbare att ge, men det tar nog säkert mera sjukt än att få någon vätska via munnen. 

 

Idag blev det ett snabbt besök till Combo. Ungefär hälften hann vi gå igenom, då hade lilla damen färdigt. Hann både byta blöja och amma inne på loppisen, men det hjälpte inte heller. Hon ville inte sitta i babyskyddet. Skulle kanske ha gått om jag burit henne igenom hela loppisen, men det orkade vi inte med. Åkte istället och handlade lite smått till Sale innan vi åkte hem igen. Nu ska vi gymma lite i babygymmet.

 

 

I lördags, 1.9, blev Wilma två månader ❤! Tiden går så fort!

 

Igår började vi dagen med att fara på loppis till Laihia. Där hittade vi en hel del. Bilen blev nästan full, ja nå nästan i alla fall. Vi köpte nämligen en matstol till åt W. Den ska hon ha hos fammo och faffa har vi tänkt. Köpte också en till lekmatta, eller babygym som hon får ha hos dem. Onödigt att släpa allt fram och tillbaka. Vi är ju ändå där flera gånger i veckan så lika bra att ha en del välbehövliga saker där. Ett oanvänt skötunderlag hittade jag också på loppis i fredags. Ett likadant som vi har här hemma på köksbordet, ett med ugglor på. Det får hon också ta med till fammo och faffa. Hittade också en del kläder, men inga mängder, har ju nog en del i skåpet redan som ni vet. En lite tjockare halare hittade jag dock och det behöver hon ju nog så det var nog dagens bästa köp. Dessutom kostade den bara 6 euro. Sedan åkte vi vidare på gårdsloppis till Vöråstan. Träffade Tea. Roligt att ses fastän det bara var ett snabbt hej. Måste träffas pånytt nån dag i höst. Hann inte ta några bilder, fastän jag hade kameran med. Försökte att så snabbt som möjligt ta oss runt mellan alla innergårdar så vi sedan skulle få fara på mat till Västervik. I Vöråstan hittade vi också lite smått och gott. 

 

Igår blev det ultraljudsundersökning och ett besök hos läkaren för Wilma. Först blev det sagt att undersökningen skulle ta cirka en halv timme. Tänkte att det blir nog till ingenting, hon kommer att ropa. Men undersökningen tog bara 15 minuter och hon var så duktig, bara lite skrik då hon måste vända sig till andra sidan där jag inte stod. Inte roligt då en obekant tant håller fast en och en obekant man undersöker höften med ultraljud. Sedan hade hon tid hos läkaren vi var till sist. Där blev vi inte långvariga. Några mått/vinklar på höften var inte riktigt som de skulle, men ändå inte så mycket avvikande, så inga åtgärder just nu åtminstone. Vad skönt! Nytt besök då hon är ett halvt år.

 

Idag är det jag som ska undersökas. Eller nåja, pickas i alla fall. Så blir att fara en sväng via HVC. Som tur har jag bokat tid färdigt till labben så det borde inte ta så många minuter får vi hoppas. Sedan får vi se vad vi hittar på. En sväng via Lidl blir det åtminstone. Såg att de hade fina babykläder där just nu. 

 

Skönt med fredag. Imorgon blir det äntligen lite loppisbesök. Det ordnas barnloppis i Laihia och Gårdsloppis i Vöråstan.

 

 

 

En ny vecka har börjat igen. I söndags blev Wilma redan 8 veckor! Tänk vad tiden går fort. Ganska skönt egentligen då de första veckorna var ganska tunga då hon mest skrek om kvällarna och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Nu är hon nöjd för det mesta. Mer och mer lär man sig också vad hon vill då hon skriker, är hon hungrig, trött eller är det något annat. Nu trivs hon också bra i sin babysitter. Slår på figurerna framför henne och följer med mer och mer vad som händer runtomkring henne.

 

På dagarna brukar vi också ligga och gymma i hennes gym på golvet, eller på biljardbordet där uppe (ja jag ligger inte på biljardbordet, hehe). Hon ligger växelvis på mage och rygg. Hon har redan en tid varit så duktig på att lyfta huvudet, så det fortsätter vi att träna på. Svänger sig på sidan gör hon också. Flera gånger har det också hänt sig att hon kommit över från sidan till magen.

 

I lördags firade vi villaavslutning på Lillö precis som vi brukar. I år blev vi inte så många, men det var nog nästan fullt hus ändå. Huset är ju inte så stort, hehe. Dessutom hade vi med oss så många saker så det blev fullt överallt. Det blåste hårt, 12 m/s och rakt upp, så det var inget större nöje att vara utomhus på gården. Vi började med att laga lite mat då vi kom dit. Senare på kvällen tog vi oss en promenad. Resten av dagen och kvällen spenderades inomhus. Wilma var duktig och umgicks med oss alla. Hon hade med sig sitt babygym och babysitter, så det gick ingen nöd på henne. På "seinon" åt vi pajer, kräftor och lite annat gott som hör till. Vi hade just och just hunnit sätta oss ner och äta kräftor då lilla vännen tyckte det var dags för oss att ta en paus. Vi hörde på långt håll vad som var pågång i blöjan, så där fick vi sitta och tvätta och torka i mörkret så gott det gick. Kan ju säga som så att vi sent glömmer den här villaavslutningen. Runt midnatt åkte alla andra hem och vi tre stannade kvar över natten Det gick hur bra som helst. Synd att vi inte övernattat tidigare i sommar. Nästa sommar får det dock bli ändring på det, men måste säkert skaffa en resesäng åt Wilma tills dess. 

 

 

Igår kväll var Wilma på sitt första motionslopp, Kvevlaxloppet. Ja hon sprang förstås inte, utan fick lite hjälp av sin farbror. Han gick 800 meter med henne i barnvagnen. Hon hade såklart nummerlapp också. Vid målgången fick hon sin första medalj. Så nu har hon en medalj mera än mig. Kanske det blir en repris nästa år.

 

Jag skulle ju berätta om varför vi fick stanna några dagar längre på sjukhuset efter att W blivit född, men har inte haft tid att sätta mig ner och skriva. Här kommer den korta versionen.

 

Eftersom det blev kejsarsnitt så var vi beredda på att behöva stanna några nätter på sjukhuset, någon "tidig hemgång" skulle det inte bli. Efter 3 nätter (4 för mig), så ville vi verkligen åka hem, men det skulle visa sig bli två nätter till på sjukhuset. Det blev en besvikelse. Jag ville verkligen för allt i världen slippa vara kvar på sjukhuset. Den tredje morgonen gjordes en läkarundersökning på Wilma, så som det görs före de skickar hem en. Det visade sig dock att hon blivit uttorkad och behövde stanna kvar på sjukhuset ännu några dagar. Jag hade helt enkelt haft för lite mjölk att ge henne. Lite över 12 % hade hon gått ner i vikt. Det blev ingen trevlig fortsättning på den dagen. Jag som varit helt inställd på att få åka hem fick nu information om att W måste flyttas upp till barnintensiven. Bara namnet på avdelningen ger ju kalla kårar. Så hon flyttades upp några våningar och fick komma in i en sal där det fanns andra bebisar som också behövde lite extra hjälp och omsorg, bl.a. för tidigt födda.

 

Då de skulle lägga en näsmagslang på henne så brast det för mig. Tårarna sprutade, både på mig och henne. Jag kunde inte se på då de lade dit slangen så Johnny fick stå bredvid istället. Nu skulle hon alltså få ersättning via slangen, samt från flaska. Jag fick också pumpa bröstmjölk att ge henne. Jag ville såklart amma, men först måste hon få i sig ordentligt för att gå upp i vikt. Hon hade ju gått ner från 3590 till 3150 om jag inte minns helt fel. Så en hel del alltså.

 

Följande natt stannade jag kvar på BB avdelningen medan W fick vara på intensiven. Vi hade nämligen ännu inget eget rum på den avdelningen. Den här natten övertalade jag också Johnny att sova över med mig, skulle nog inte ha orkat annars. Bara jag tänker på den här dagen och natten börjar tårarna rinna. Följande morgon gick vi genast upp till intensiven. Wilma hade sovit bra. Under dagen blev jag utskriven från BB och vi fick ett familjerum på intensiven. Det kändes skönt att få ta henne med sig och stänga dörren till rummet. Alla värden såg bättre ut och vikten hade börjat stiga. Hon var kopplad till en apparat som visade puls m.m. Direkt något var avvikande så alarmerade apparaten. Bra förstås, men man satt ju och såg på den där saken hela tiden för att försäkra sig om att allt var okej. Lite stressande var det. Dessutom måste man ju koppla löst henne varje gång man skulle ta upp henne.

 

Efter att bara sett ett tråkigt tak i flera dagar var utsikten från familjerummet en fröjd för ögat. Fick också möjligheten att röra på mig lite och åka ner till huvudingången och ta lite frisk luft. Tänk vad lite frisk luft kan göra gott! Tänkte nästan bli tokig av att bara vara inomhus. Gick in på sjukhuset en lördag kväll och först på torsdag kväll kunde jag gå ut och ta lite luft. Ville verkligen åka hem, där ytterdörren inte är så långt borta. 

 

Följande natt gick helt okej. Skulle ge mat var tredje timme. Fick ju plinga på och be om hjälp och det gjorde vi. Lite hjälp med amningen fick jag också. Det hade inte gått så bra med den då jag ständigt kände mig stressad, visste att det skulle börja gå bättre bara vi slapp hem.

 

I lördags blev Wilma döpt i Älvkyrkan här i byn. Det blev en riktigt bra dag, sammanlagt blev vi ungefär 30 personer. 

 

Årets höjdpunkt är över för i år, jag talar förstås om Juthbacka marknaden. I år tog Johnny en ledig dag så vi skulle kunna åka iväg redan från morgonen. Det var visserligen redan mitt på dagen då vi kom oss fram. Allt tar så mycket längre nu med en liten att sköta. Hade ingen stress över att behöva vara där 9 på morgonen heller, vilket jag nog haft förut något år. Vi började med en matpaus i bilen innan vi vandrade iväg till marknaden.

 

Här om dagen kom det ett stort paket på posten. Inne i lådan fanns en STOR kanin. Ja inte en riktig utan en av plast. En nattlampa modell större. Det var en överraskning även för mig. Just nu står den här i mittersta rummet här nere bredvid bokhyllan, senare är det tänkt att den ska stå i Wilmas rum. Det blir ju bara mörkare och mörkare om kvällarna och nätterna, så en dimbar nattlampa var precis vad vi behövde. Vill ju inte tända alla lampor i taket vid blöjbyte på natten, att byta i mörkret är heller inte så roligt. Perfekt blev det med en lysande kanin i rummet. 

 

I helgen ordnades det 1700-tals marknad i Storkyro. Vet inte när vi senast besökte marknaden, det är nog 10-15 år sedan. Ja längesedan i alla fall. På lördagen blåste det hårt, nästan storm, men annars var det fint väder. Vi blev visade till en parkeringsplats ganska långt från marknadsområdet, men det var ju passligt väder för en promenad. Skulle man ha velat och haft möjlighet kunde man åka traktorkärra fram till området, men det gick ju inte så bra då vi hade barnvagnen så vi fick snällt gå. 

 

I tisdags var det åter igen dags för ett rådgivningsbesök med WIlma. Det var ju två veckor sedan sist, men hade nog på känn att hon hade växt en del sedan sist. Och visst hade hon växt, hela 3 centimeter på två veckor. Så nu var hon 55,4 cm lång. Dessutom hade hon gått upp ca 500 gram, så vågen visade 4,45 kg. En stor flicka. Efteråt var det dags för ett läkarbesök. Wilma uppförde sig bra och läkaren fick lyssna på hjärta och lungor och kolla lite reflexer och liknande. Hon var riktigt duktig på att lyfta huvudet då hon låg på mage, men det har vi ju också övat på här hemma. Allt var nog som det skulle. Det var bara naveln som vi måste följa med och putsa ordentligt med septidin. Den putar nämligen utåt, men det var vanligt och inget farligt. Kan hända vi måste putsa med något annat medel om det inte räcker med septidin. Skulle ta kontakt igen om naveln ser likandan ut eller värre om en vecka.