Här är fortsättningen på förlossningsberättelsen. Hade nästan skrivit klart på telefonen så hängde allt upp sig, så fick börja om igen, suck. Men här kommer den:

 

På söndags morgonen testade jag om en dusch skulle lindra smärtan, och visst hjälpte det en stund. Sedan fick jag frågan om jag ville testa lustgas. Fick då flytta vidare till ett förlossningsrum. Barnmorskan som förde mig dit sa att, "i det här rummet föds hon". Tyvärr blev det inte riktigt så. Efter en stund kom sig Johnny äntligen dit. Hade ju egentligen väntat hela natten. Lustgasen hjälpte nog att ta bort en del smärta, men det gick ändå inte framåt. Fick sedan värkstimulerande dropp, dosen höjdes sedan ytterligare. En undersökning gjordes som visade att jag var öppen 3,5 cm, dessutom var barnvattnet som fanns kvar grönskiftande. Det hade alltså inte hänt så mycket sedan natten fram till middagstid på söndagen. Jag fick då valet, akut kejsarsnitt, eller försöka vidare med värkstimulerande dropp. Jag valde snitt. Både för min och för barnets skull. Mitt crp hade dessutom stigit. 

 

Kring två tiden på eftermiddagen rullades jag ner till operationssalen. Var en lite annorlunda upplevelse att åka omkring i en säng i sjukhus korridorerna. Först fick jag bedövning i ryggen, spinalbedövning står det i pappren. Själva sticket eller sticken kändes inte så mycket, men visst kände jag av det. Lite hemskt var det nog att känna då man blev bedövad från magen ner till tårna. Fick nog ännu något smärtstillande via kanylen i handen. Sedan fick Johnny komma in i rummet och sitta bredvid mig. Ett skynke sattes upp så att ingen av oss såg något och så satte operationen igång. 

 

14.23 kom hon ut. Förlossningens längd 2 minuter. Låter nästan som rekord, hehe. Nå nej. Det tog ju bara så länge att ta ut henne. De räknade inte med förarbetet. Hon skrek från första stund och jag kände en lättnad över att hon äntligen var ute. Jag fick sedan se henne och så gick Johnny med personalen in i ett rum bredvid där hon tvättades samt vägdes och mättes. Allt detta medan läkaren sydde ihop mig. Kände jag av något under operationen? Nja, jo, visst kunde jag känna att något gjordes, men sjukt tog det inte.