Björnhällsrundan

På min födelsedag blev det även detta år lite vandring efter en vandringsled. Ifjol blev det Mälsorleden, i år blev det sista biten av Iskmo-Jungsund vandringsled, Björnhällsrundan på ca 4 km. Wilma fick vara med fammo och faffa under tiden.


Vädret var helt perfekt. Inte för varmt och inte för kallt. 






Vid björnhällorna pausade vi en stund. Åt varsin pizzabit. Vid rastplatsen hade två vandrare slagit läger och hängt upp varsin hängmatta i träden. Riktigt så äventyrliga är vi inte, men visst skulle det vara spännande att tillbringa natten utomhus i en hängmatta. Föredrar nog ändå tält.


Var riktigt skönt och avkopplande att få vandra i skogen. Skulle ju kunna göra det varje dag, bara tiden fanns. Ladda "batterierna". 

Nu har vi gått hela Iskmo-Jungsund vandringsled. Den första biten gick vi då de nyligen öppnat leden, 2016 eller 2017. Då sa vi att vi snart skulle gå sista biten. Ja nu är det gjort. Det som var bra med björnhällsrundan är att man går runt. Man behöver inte gå samma väg tillbaka. Då man går från sportplan där leden startar så måste man ta samma väg tillbaka, och det är ju lite tråkigt. Ändå tycker jag, då jag jämför de två delarna av leden, att den första biten är finare. Inga skogsvägar utan du vandrar på stigar. Då man går björnhällsrundan så går man nästan hälften av rundan på en skogsbilväg, och det är ju inte lika spännande. 

Någon gång vill jag gärna gå hela leden, 12 km på en gång. Får se när det blir av 🙂.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0