Dagarna går och minns knappt vad jag gjorde igår. Nätterna har som tur ännu varit ganska bra, har gett mat några gånger förstås, men annars lugnt. Ska dock inte säga för mycket, det kan ju vända när som helst. Igår eftermiddag och kväll var hon otröstlig, så vi var båda helt slut då hon äntligen somnade före midnatt. I helgen fick jag testa på att amma på Prisma parkeringen, det går ju det också, hehe. Hade bara snabbt varit in i butiken medan de två andra väntade i bilen. Direkt jag gått så hade hon börjat ropa så både Johnny och hon var helt svettiga då jag kom tillbaka. Så det är nog bäst att hålla sig hemmavid. I alla fall nu till en början. Jag måste dock komma mig o köpa några fler amningstunikor nån dag, men vi tar dagarna som de kommer.

 

De senaste dagarna har nog ändå varit fina och fyllda av glädje, tänk att äntligen få hålla i henne som vi så länge längtat efter. Hon är så underbar och söt ♥. Det tar förstås en tid innan man har fått in några rutiner, om det nu ens går. Att vänja sig vid mindre egentid är ju en annan sak. Vi får ta det i hennes takt. Vet inte riktigt vems temperament hon har fått, men får hon inte mat direkt så blir hon riktigt arg. Lilla sötisen. Det var ju det där med brist på tålamod...kanske hon har ärvt det av sin mor...

 

Den första vagnpromenaden har vi också hunnit med, men det gillades inte så mycket. Inte heller andra försöket var någon höjdare. Men vi fortsätter försöka. Skönt med lite frisk luft i alla fall. Jag kan ju inte ta så långa promenader pga snittet, men några hundra meter efter vägen har det blivit. I söndags blev Wilma hela 1 vecka gammal. Stora damen redan.