Ibland tänker jag att jag ska börja snickra något igen, men andan faller inte riktigt på. Det var liksom lite skillnad då vi gick på snickarkurs, då hade man en dag och en viss tid då man skulle snickra något, nu då vi inte går på någon kurs finns inte den där tiden. Eller man tar sig inte tid. Det känns också onödigt att anmäla sig till kursen igen, då vi ändå har tillgång till liknande snickerimaskiner på hemmaplan. Kanske någon dag kan man ta sig tid igen...

 

Johnny har också ett stolprojekt som stått still i flera år. De blir så fina! Själv skulle jag nog aldrig kunna (eller ha tålamod) att laga någonting dylikt.