På baby fronten är det lugnt ännu, så fördrev tiden med att titta igenom gamla foton. Kunde konstatera att det redan har gått tio år sedan vi åkte över till Sverige och besökte Bullerbyn och Katthult. TIO ÅR SEDAN! Minns ju det som det var igår. Men kan verkligen rekommendera en resa i Astrid Lindgrens fotspår. Är nog ställen jag gärna besöker igen.

 

Bullerbyn ligger i Sevedstorp, en bit (ca 17km) utanför Vimmerby. Lite besviken minns jag att jag blev då man inte fick gå in i något av husen, men jag fick ju åtminstone ta hur många foton jag ville från utsidan. På området finns ett café och möjlighet att hoppa i hö om man känner för det. Åtminstone jag tyckte det var intressant att se stället i verkligheten då jag sett det på tv så många gånger. Här  kan du läsa mera om stället.

 

Igår blev det en riktigt skön kväll. Efter att vi suttit ute flera timmar, jag i skuggan i paviljongen och Johnny i solen bredvid paviljongen, så åkte vi ut och körde en sväng. Vi hamnade i Maxmo. Först svängde vi ner till simstranden. Var riktigt lockande att ta sig ett dopp, men denna gång svalkade jag bara av fötterna lite. Det var också välbehövligt.

 

Sedan for vi vidare till Nabben. Skulle bara köpa varsin glass, men det blev pizza i solskenet istället.

 

Ännu en lugn dag. Inget pågång ännu åtminstone, fastän det var idag hon skulle komma. Kanske hon har missuppfattat min planering, hehe. Idag hämtade vi hem min bil, så nu fungerar bromsarna åtminstone. Var också på jakt efter ett baby badkar med tillhörande ställning, men hittade inget. Tipsa gärna om ni vet var man kan köpa ett. Skulle vara behändigt att inte behöva stå på knä eller balansera badkaret på wc byttan. Att lägga badkaret på köksbordet går väl i värsta fall, men känns inte som det bästa alternativet. Möjligtvis kan man ju bada i bastun förutsatt att bastun inte är varm...och vår bastu är ju varm mest hela tiden. Såg också på ihopfällningsbara badkar, men då igen, ingen ställning till dem heller.  

 

Till sist blev det en runda på Combo. Kom ut med en rosa filt med vita stjärnor på. Ska lägga den över spjälsängen, alternativt använda som sängöverkast. Nu står spjälsängen där den ska stå, i fotändan på vår säng. Tror dock inte det tar så länge innan Whiskas har hittat den så bäst att lägga filten över. Hur vi sen ska göra med en bebis liggande i sängen vet jag inte. Tar det som det kommer. Kan ju hända Whiskas blir livrädd av allt oljud och inte vågar sig dit mera. (Inte för att jag hoppas på en baby som gråter hela tiden heller). 

 

Vad vi ska göra ikväll vet jag inte, möjligtvis fara ut och köra på några hoppiga vägar, så kanske det sätter igång, hehe. Just nu njuter vi av sommarvädret för fullt på terrassen. Det ska ju tydligen regna imorgon. 

 

Igår kväll gav vi oss ut på en promenad. Har blivit lite dåligt med det på sistone, men till Marthagården och tillbaka kom vi oss åtminstone. Fint väder var det så måste ju passa på.

 

Ni kan vara lugna, än har inget hänt. Var till Mödrapolikliniken på morgonen, men fick nog åka hem igen efter besöket. De gjorde bl.a. en hinnsvepning. Var nog lite nervös inför att de säkert skulle hamna att göra det, men det var inget farligt. Läkaren sa att vissa inte alls tycker det är obehagligt, medan andra tycker det är det värsta de varit med om. De flesta tycker dock att det känns sådär lagom mycket. Så visst kändes det, men inte alls så mycket som jag trodde, har nog varit med om värre saker. Så nu är det bara att vänta, och vänta. Lättare sagt än gjort. Och leva normalt, hur bra nu det går. Om vi skulle leva normalt skulle vi ju redan vara iväg på någon semesterresa, med tanke på att Johnny har semester från och med idag. Så lite lugnare än normalt måste vi väl nog ta det. 

 

Förövrigt såg allt bra ut. Bebisen väger ca 3,8kg, så under 4 kg ännu, men det närmar sig. Läkaren påstod dock att hon inte borde växa så snabbt mera, så hoppas det. Frågan är ju bara hur bra viktuppskattningen stämmer, det brukar ju kunna variera. Så är nog lite nervös för att det sist och slutligen ligger en ännu större bebis där inne i magen som inte har det så lätt att komma ut med rumpan före, men det vet man ju förstås inte före hon är ute. Läste att om man gjort en hinnsvepning som lyckats så borde förlossningen sätta igång inom 48 timmar, håller tummarna för det, men ändå vill jag inte riktigt tro på det. Det är ju inte sagt att det räcker med en hinnsvepning. Man kan ju göra en hinnsvepning flera gånger. Fick en tid till Mödrarådgivningen på torsdag, så har inget hänt innan dess så blir det ett nytt besök dit. Jag som trodde senaste besöket dit var det sista. Ja vi får helt enkelt se.

 

Bf är ju på onsdag, så idag är jag i vecka 39+5. Jag tycker ju nog att hon skulle kunna börja komma ut nu, helst direkt. Någon ny tid till Mödrapolikliniken fick jag inte. Blir dit skickad igen först om jag gått över tiden, läkaren talade om vecka 41+5, alltså om två veckor. Hoppas vi slipper vänta så länge.

 

Så nu väntar vi och ser vad som händer. Än så länge känner jag inte av något speciellt efter hinnsvepningen. Möjligtvis lite ont nere i magen, men det är normalt efteråt. Om jag hade något tålamod före så finns det inte mycket kvar av den saken nu. Rastlös är jag också. Jag som är så planerande av mig har svårt för att bara vänta, men just nu kan jag nog inte göra så mycket annat.

 

 

Det blev lite annorlunda midsommarfirande i år, men ändå inte så mycket annorlunda som det kunde ha blivit. Regnet gjorde sitt på midsommarafton, så det blev ingen midsommarpromenad (som de senaste...ja 15 åren kanske). Lite konstigt, men ingen av oss kände för att gå ut och bli plaskvåta. Vi hade åtminstone gäster och det blev den vanliga midsommarmaten, dock inte grillat kött, också det pga. vädret. Gott blev det ändå! Till efterrätt blev det kaffe med glass och jordgubbar, smaskens även det. Såklart hann vi med att spela lite också. Vi blev alla trötta ganska tidigt, så någon lång midsommarvaka blev det inte detta år. Tack för att ni kom ♥.

 

Regnet det öser ner, men midsommar är det ändå. Midsommarbastun är avklarad, nu återstår bara förberedelserna inför kvällen. I år orkar jag inte "pynta" lika mycket som vanligt och någon midsommarstång blir det inte, fastän stommen från 2015 års stång finns kvar i uthuset. Har ännu inga känningar av att något skulle vara "på gång", allt känns bara lite tyngre. 

 

Det blev ju en del bebisrelaterade loppisfynd förra veckan och i helgen. Dock inte enbart kläder denna gång. Ja nå ett par till Älskling byxor i perfekt skick kunde jag ju inte motstå. Då jag dessutom hittade en Älskling filt (tillverkad i 100% ekologisk bomull) på Loppisracet så blev jag glad. Filten kostade bara 3 euro och såg i princip oanvänd ut. 

 

Nu börjar jag känna av en viss rastlöshet. Varifrån kom den? I måndags gick jag omkring och funderade vad jag skulle fördriva tiden med här hemma, idag är det samma sak. Igår fick jag tiden att gå genom att vara till Mödrarådgivningen, butiken och loppis. Fick dock mitt i allt sjukt i ryggen i butiken, så det blev ingen lång loppisrunda. Igår kväll åkte vi till Västervik för att fira pappa som fyllde år.

 

Idag känner jag inte av något ryggont. Sitter mest och känner efter om det inte ska börja hända något snart. Idag är det ju dessutom bara en vecka kvar till Bf, är i vecka 39+0 idag. Vill ju så gärna att förlossningen ska sätta igång av sig själv, utan igångsättning. Vet ju dock ganska säkert att om det inte händer den här veckan så kommer vi att få träffa henne nästa vecka. Eftersom hon redan för två veckor sedan var över 3 kg (uppskattat) så tror jag inte de vill att jag går över tiden, åtminstone inte med så många dagar. Väntar till måndag då vi får veta mera, kan ju hända de vill sätta igång förlossningen redan då. Är jag nervös? Nja, inte så värst. Tar det som det kommer. Säkert kommer jag hinna bli nervös ännu, men onödigt att stressa upp sig över något som man ändå inte kan göra något åt. 

 

Nu börjar också spjälsängen vara färdig att användas. Den har länge stått bredvid trappan upp till andra våningen, ja den står nog där ännu. Men nu är den också bäddad och klar. Man kan knappt tro att det är samma säng som vi släpade ner från uthusvinden för några månader sedan. Skulle ha varit flera gånger enklare och billigare att ha köpt en från loppis, eller till och med från butiken. Men nog är det ändå mycket häftigare att sängen har hört till huset sedan ca 1930 talet och en av de förra ägarna som vi köpte huset av har sovit i den som liten. 

 

Helgen gick mest i loppisens tecken, men nog hann vi med annat också. Igår började vi dagen med att åka via några Uf lokaler på loppis, det blev väl 7 stycken om jag inte räknat fel. Skulle nog ha funnits fler att åka till, men det fick räcka så. Istället åkte vi till Lillö där mamma bjöd på mat. Det var riktigt varmt och fint väder, en riktig sommardag. Tog ut solstolarna och ett parasoll och satte oss vid stranden och läste. Roddbåten åkte också till sjöss så vi var ut en bit med den. Dock blåste det en del längre ut, så blev ingen lång båttur. Fick åtminstone känna doften av hav, vad mera kan man begära. Ännu en doft av sommar. 

 

Igår var vi på ett riktigt roligt loppisrace till Pensala. Samtidigt ordnades det också loppis och auktion i Kimo, men vi bestämde oss för att satsa på loppisrace istället. Det blev några riktigt roliga timmar då vi bekantade oss med en ny by. Ja själva byn är nog inte ny, men för oss som bara kört förbi där tidigare var det intressant att svänga in på alla småvägar och se sig lite bättre omkring. Förutom övriga loppisdeltagare så fanns det en hel del flugor i farten också, får bara hoppas vi inte tog med oss några hem, har nog tillräckligt av dem här också, hehe.

 

Ett babynest är ju nästan ett måste idag. Eller inget måste, men något som de flesta skaffar sig då de får barn. Såklart ville jag också ha ett. Gick runt i butikerna men kunde inte hitta ett som föll mig i smaken, ett begagnat från loppis ville jag heller inte ha. Jag ville ha ett som var nytt och fint. Skulle jag sätta mig ner och sy ett? Haha, nej, vad trodde ni riktigt! Jag som aldrig har tyckt om att sy. Dessutom har jag ju behövt ta det lugnt och inte stressa upp mig i onödan. Så att sätta mig ner och sy var ingen bra idé. Symaskinen skulle nog ha åkt ut genom fönstret ganska snabbt tror jag. Som tur är ju en av oss bättre på att sy, ja Johnny alltså. Jag har inte ens använt vår symaskin medan han har använt den flera gånger. Efter lite googling hittade han en beskrivning på hur man skulle sy ett nest, så då var det bara att sätta igång. Första nestet blev riktigt bra, bara det problemet att anvisningarna var missvisande, så det blev för litet. Sedan tog det några veckor innan han satte sig ner för att göra ett nytt försök. Denna gång blev det så stort som det var meningen att det skulle bli. Det blev precis så som jag önskade mig. Helt perfekt! Han är nog så duktig mitt ❤.

 

 

Dagligen tar jag en rundtur i trädgården för att se vilka blommor som blommar just den dagen. Även om jag inte ska bära så tunga saker så har jag nog gått omkring med vattenkannan också. Var är regnet? Inte för att jag vill att det ska regna och vara kallt heller. Men någon natt skulle det ju kunna ösregna ordentligt så man slapp vattna hela halva gården varje dag. Gräsmattan skulle också vilja se lite vatten, men den vattnar vi nog inte. Det finns så mycket annat som går före. Ska man vattna blombänken runt den stora stenen invid skogskanten så får man nog räkna med ca 10 vattenkannor. En kväll plockade Johnny fram en förlängningsslang så jag kunde vattna hela bänken med vattenslangen istället för att springa av och an med vattenkannan, det gick lite smidigare.

 

I måndags fick jag något ryck igen och svängde ihop två pajer. En skink/champinjon paj samt en rabarberpaj. Skönt att ha mat så det räcker i några dagar. Igår åt vi upp de sista bitarna. Tycker det är så svårt att veta varje dag vad man ska laga för mat till middag. Har det inte lämnat något från middagen föregående dag så har jag också ofta svårt att få i mig något ordentligt till lunch, speciellt nu då jag varit hemma två månader. Ofta lämnar det dock som tur en portion. Är jag på vift så måste jag oftast köpa något smått ätbart från butiken (eller ha med mig), för blir jag hungrig måste jag ha i mig något direkt, inte en halvtimme senare. 

 

Nåja, åter till pajerna. Denna gång blev de med vanligt vetemjöl, kände inte för att laga något med mandelmjöl denna gång. Fick ta till Google och googlade fram två recept. 

 

Hittade receptet till skinkpajen HÄR. Modifierade dock receptet lite.

 

 

• 3 dl vetemjöl
• 100 g margarin eller smör
• 3 msk kallt vatten
• 100 g rökt eller kokt skinka (Jag tog en förpackning med 250 g strimlad rökt skinka)
• 1 liten burk champinjoner
• 3 dl riven ost (eller ost efter behag)
• 3 ägg
• 3 dl mjölk
• 1/2 tsk salt
• 1 krm peppar
• 1/2 tsk paprikapulver

Här om kvällen fixade Johnny en ramp till trappan. Ska man in och ut med en barnvagn kan det vara bra att ha en sådan. Säkert skulle det gå utan också, men smidigare så här. 

 

Igår klippte jag gräset runt odlingslådorna. Det var minst sagt inte lätt, men det gick. Fick sätta mig ner och vila efter varje låda. Vi har ju en laddningsbar liten "sax" som det går lätt att klippa med. Enda problemet var ju att jag måste böja mig ner. Men nu är det gjort, för den här gången åtminstone, det växer ju upp igen. Jag ser nog ogräset i gruset också, men försöker att inte tänka så mycket på det, det om något är ett evighetsprojekt som jag inte riktigt är i bästa form för just nu, hehe. 

 

Nu är kläderna jag köpte igår på loppis sorterade. Som sagt var det inget större fel på de flesta, men t.ex. enfärgade bodysar börjar det finnas gott om så de åkte ner i donera/sälj påsar tillsammans med några andra plagg.

 

I storlek 62 fanns bl.a. en fin ugglepyjamas och en djur klänning. Dessutom såg de så gott som oanvända ut.

 

Idag var det dags att åka på årets första gårdsloppis. Visst har det redan ordnats på andra håll här runtomkring, men det här var första som vi hade passligt att åka på. Vet inte riktigt hur många gårdar som anmält sig, räknade aldrig, men ca 15 skulle jag tro. Dessutom hade en hel del ställt upp sina loppisbord i parken som finns mitt i stadsdelen.

 

 

 

Jag fyndade bl.a. en till amningsdyna som såg ny ut, hela 1 euro kostade den. Bra att ha två. Dessutom var den riktigt snygg med moln i grått o vitt. En bitring i oöppnad förpackning betalade jag 50 cent för och så blev det förstås lite mera babykläder. Ja, jag vet att jag blivit tokig i babykläder, men det finns ju värre saker att vara beroende av, hehe. Då kläderna dessutom var nästan gratis så kunde jag inte lämna kvar dem. Köpte en påse med storlek 62 o en 68. 1 euro per påse med ca 20 plagg i var påse. Fanns nog fler påsar med ännu fler storlekar, men tänk, jag kunde hålla mig till två. Annars skulle jag säkert ha kommit hem med över 100 plagg, hehe. Fanns nog några plagg som hamnar direkt i donera eller sälja högen, men största delen var hur bra som helst. Och då är jag ganska kräsen, de får inte vara hur noppiga som helst. En relativt ny tidning köpte jag också. Johnny fyndade en liten kastrull. Lägger nog upp bilder på sakerna bara jag får dem tvättade och organiserade. 

 

En lyckad loppisrunda blev det i alla fall. Nästa helg ordnas det också loppis på många håll. Vi får se hur läget är då, knappast har väl någon baby dykt upp innan dess, men man vet ju aldrig. Antar nog att ni hittar oss på loppis nästa helg också.

 

I onsdags åkte vi ju ut till Lillö igen då Johnny ville flytta på ännu fler stenar. Då hade vattnet stigit lite, men inte så pass mycket så att det inte gick att göra det som han hade tänkt. Visserligen räckte det inte med gummistövlarna denna gång utan han fick dra på sig gummistövlar med tillhörande gummibyxor till, vadarbyxor eller vad man nu ska kalla dem. Med hjälp av en vinsch fick han bort en av stenarna som vi stört oss på i alla dessa år. Nu får vi hoppas att det är lite lättare att ta sig in och ut utan att skråma båten.

 

I flera dagar har jag gått och funderat, hur ska vi göra, eller rättare sagt, hur ska jag göra. Föda vaginalt i sätesläge eller planerat kejsarsnitt. Igår fick jag veta att mina röntgenbilder ser bra ut, enligt dem kan jag föda vaginalt med god marginal. Det visste jag ju nästan före röntgen, men man kan ju förstås inte vara säker före man har undersökt saken. Jag uppfyller alltså alla kriterier för att kunna föda vaginalt fastän babyn ligger i säte. Det gjorde ändå inte saken lättare, nu hade jag ändå två alternativ. På ett sätt skulle det ha varit lättare om jag vetat att det absolut inte är möjligt att föda vaginalt, då skulle jag inte ha behövt göra att val.

 

Mina funderingar har varierat från timme till timme. Trodde ibland jag skulle bli tokig av allt funderande. Ibland har jag varit helt säker på en sak, efter en stund helt säker på en annan sak. Är faktiskt inte helt säker ännu, fastän jag faktiskt har gett ett preliminärt besked. Tror aldrig jag skulle kunna bestämma mig heller. Helt säker blir jag aldrig på vilket sätt som är det rätta, eftersom ingen kan säga vad som är mera rätt än det andra. Det har ju inte precis blivit lättare då alla jag pratat med har tyckt olika saker. Johnny har hela tiden varit inne på en linje, medan jag har velat fram och tillbaka. Det är ju sist och slutligen mitt beslut, jag som ska föda, men ändå svårt att veta vad jag ska välja då jag aldrig varit med om en förlossning eller kejsarsnitt förut. 

 

Så vad kom jag fram till? Jag kom fram till att det inte blir något planerat kejsarsnitt dagen före midsommar. Fick istället en tid till Mödrapolikliniken måndagen efter midsommar. Alltså veckan då allt borde ske. Då görs ännu en viktuppskattning och man kollar hur babyn mår. Utgående ifrån det så tas ett beslut hur vi ska gå vidare. Får jag tid till igångsättning eller blir det kejsarsnitt. Vid vaginal förlossning i säte så får hon ju som sagt helst inte väga mera än 4 kg, så att gå över tiden med många dagar är inget alternativ. Vem vet, hon kanske vill komma ut före den veckan, det vet ingen heller. Skulle förlossningen komma igång av sig själv före den beräknade veckan, så då försöker jag alltså föda vaginalt. Är medveten om att det finns en risk att det blir akut snitt, men det finns det också vid "vanliga" förlossningar. Även om det finns en lite större risk för snitt vid sätesförlossning.

 

Jag har vägt fördelar mot nackdelar och egentligen inte blivit så mycket klokare. Snarare fått mera att fundera över. Nu har jag ett datum att vänta på, så ser vi hur läget är då. Jag har bestämt mig så här långt och tänker inte desto mera fundera över om jag gjort rätt val eller inte. Jag har gjort ett val, punkt slut. Andra får ha sina åsikter, men nu har jag valt att göra så här. Så nu tänker jag inte slösa mera tid på att gå omkring och älta beslutet, ingenting blir bättre av det. Det blir nog bra till sist får vi hoppas. 

 

Igår var det extremt lågt vatten på Lillö. Vi måste helt enkelt åka dit för att ta oss en titt. Johnny tog på sig gummistövlar och gick ut i gyttjan med en spade för att försöka få bort några stenar. Jag satt en stund på bryggan. Solen kom till och med fram och det var varmt en liten stund.

 

En kväll i förra veckan kom några fler syrén plantor ner i jorden. För några år sedan förlängde vi syrén häcken och de plantorna har vuxit till sig riktigt bra. Det fanns ännu lite gluggar här och där, främst i den gamla delen av häcken, så nu hoppas vi att häcken blir lite tätare bara de nya plantorna får växa till sig. Det finns nog rum för ännu fler plantor, bara man tar bort lite sly, men det får bli en annan gång.

 

 

Idag var dagen här då det var dags för ett besök vid Mödrapolikliniken. Som vanligt hade jag varit nervös flera dagar på förhand, så i natt sov jag inte så bra. Egentligen visste jag inte riktigt vad som skulle göras vid besöket, men jag ville ändå ha Johnny med. Det blev först en liten undersökning, konstaterades också att hon fortfarande ligger i säte. Sedan blev det dags för ett vändningsförsök. Jag hade hört att det tar sjukt, så var nog beredd på det värsta, men det kändes ju nästan ingenting. Eller visst kändes det, men inte så mycket som jag hade trott. Inget att vara nervös för. Vändningsförsöket lyckades inte. Det var jag också förberedd på. Hon har legat i säte så länge så tror ej hon vänder sig mera, men visst, det kan ske ännu. Baken hade hon dock ganska så långt nere, så det ska nog till ett under om hon ska svänga sig självmant. Sedan fick jag sitta i en stol ca 20 minuter då det kontrollerades några kurvor, bl.a. bebisens hjärtljud, rörelser samt om jag hade sammandragningar. Allt såg bra ut och inga sammandragningar konstaterades. 

 

Frågan är nu den, vad gör vi nu då vändningsförsöket inte lyckades? Jag har ju hela tiden sagt att jag inte vill föda ut en bebis i sätesläge, men helt säker är jag ju inte. Frågade lite om den saken och fick reda på lite för och nackdelar med både kejsarsnitt samt att föda en bebis i sätesläge. Det finns ju för och nackdelar med allt. En normal förlossning skulle ju förstås vara det optimala, men om det inte lyckas måste man ju tänka om. Dessutom är ju en operation alltid en operation, visst finns det risker. Men risken är också mycket stor att det blir akut kejsarsnitt om jag vill försöka föda vaginalt. Då bebisen ligger i säte så vill de inte att det blir en utdragen förlossning utan gör då hellre ett akut snitt om de ser att det tar för länge. Så vad är då bättre, akut eller planerat snitt? Ett planerat låter ju nog bättre enligt mig.

 

Fick frågan om jag ville fara och ta magnetröntgen av bäckenet, bara för att få reda på om jag ens är tillräckligt bred för att föda en bebis i sätesläge. För de har ju vissa kriterier för om man ens får försöka föda vaginalt då bebisen ligger i säte. Kändes som en självklarhet att ta reda på den saken, så efter alla undersökningar vid Mödrapolikliniken fick vi fara ner till röntgen och jag behövde inte ens vänta innan det blev min tur. Magnetröntgen var inget nytt för mig, har ju varit med om det förut, så kände ingen panik över det. Tio minuter senare hade de röntgat klart och vi kunde åka därifrån. Svaren får jag i slutet på veckan, så får se då.

 

Så nu har vi en del att fundera över. Vad är bättre och vad är sämre? Helst skulle jag ju vilja att någon kunde säga, så här måste vi göra. Men det är ju sist och slutligen mitt val, vad vill jag? Ännu finns förhoppningen om att hon ska vända sig, men den minskar för varje dag som går. En sak som är ganska säker är dock att om det blir planerat kejsarsnitt så blir det dagen före midsommarafton. Bra tajmning eller hur. Vem vill ligga på sjukhus hela midsommarhelgen? Nåja, tidpunkten kan man inte haka upp sig över, det kommer ju en midsommar nästa år också, men nog känns det lite som fel dag ändå. Skulle hon komma självmant då så är det ju en sak, men att behöva planera in en förlossning till den dagen känns lite onödigt. Det finns ju många andra dagar. Men förstås gör de inte planerade kejsarsnitt när som helst, och vem vet, hon kanske vill titta ut ännu tidigare. Men då det är första graviditeten så är ju nog risken snarare större att man går över tiden. En sätesförlossning vill de dock undvika att "sätta igång", så att gå över tiden är nog inte så bra i detta läge.

 

Ungefär 3200 gram uppskattade de att hon väger just nu. Över 4 kg vill de inte att bebisen ska väga om man vill försöka föda vaginalt då bebisen ligger i säte. Vem vet hur snabbt hon växer, samt om uppskattningen stämmer. Det är mycket att tänka på just nu. Inte undra på att jag är lite disträ. Det är bra att jag inte har så mycket program inplanerat den kommande tiden, tar dagarna lite som de kommer. 

 

Så, så är läget här just nu. Får väl helt enkelt fundera vidare på hur vi ska göra. Ut kommer hon ju förr eller senare, på ett eller annat sätt ♥. 

 

I flera år har vi samlat på en julservis med Disney motiv. Genom åren har det blivit x-antal tallrikar, uppläggningsfat och liknande. Vi har dock länge sökt efter kaffekoppar till servisen, men inte lyckats hitta några. Att beställa från tillverkaren var förstås uteslutet pga priset. Kunde inte tro mina ögon då jag såg ett helt bord fullt med kaffekoppar, assietter och andra muggar på det ena loppiset i Jakobstad. Oj oj! Priset var 10 euro per kopp med fat, så helt okej pris med andra ord. Dock tyckte jag att assietterna var väl dyra så de fick tyvärr lämna kvar i hyllan. Kunde ej heller köpa alla kaffekoppar som fanns, men sex stycken är en bra början. 

 

Idag åkte vi till Västervik för att fira att systers flicka Cecilia tagit studenten.  Stort grattis till dig!  Det blåste nästan kallt före vi åkte hemifrån, men sedan blev det varmare så det var riktigt skönt att sitta utomhus och äta tårta. Jag hade ju haft lite problem med vad jag skulle klä på mig, men det löste sig till sist. Bra med Facebook loppis. 

 

Igår blev det en dag i Jakobstad. Vädret var till och med bättre än väntat, solen sken och det var lagom varmt. Skulle helst ha varit barfota, men de tjocka stödstrumporna var nog på hela dagen lång. Visst blev det lite svettigt mellan tårna, men bättre det än svullna fötter. Därför var jag nog glad att det inte var 25-30 grader varmt. Räckte bra med 17-18 grader. Först blev det ett besök hos Malena. Sedan blev det pizzalunch på stan och några loppisbesök. På det vanliga loppiset hittade jag en hel del. Vad jag hittade får ni se en annan dag, men så mycket kan jag säga att det verkliga fyndet varken var muminrelaterat eller babyrelaterat. Sedan blev det såklart ett besök till café Skorpan också.