Igår blev det ultraljudsundersökning och ett besök hos läkaren för Wilma. Först blev det sagt att undersökningen skulle ta cirka en halv timme. Tänkte att det blir nog till ingenting, hon kommer att ropa. Men undersökningen tog bara 15 minuter och hon var så duktig, bara lite skrik då hon måste vända sig till andra sidan där jag inte stod. Inte roligt då en obekant tant håller fast en och en obekant man undersöker höften med ultraljud. Sedan hade hon tid hos läkaren vi var till sist. Där blev vi inte långvariga. Några mått/vinklar på höften var inte riktigt som de skulle, men ändå inte så mycket avvikande, så inga åtgärder just nu åtminstone. Vad skönt! Nytt besök då hon är ett halvt år.

 

Idag är det jag som ska undersökas. Eller nåja, pickas i alla fall. Så blir att fara en sväng via HVC. Som tur har jag bokat tid färdigt till labben så det borde inte ta så många minuter får vi hoppas. Sedan får vi se vad vi hittar på. En sväng via Lidl blir det åtminstone. Såg att de hade fina babykläder där just nu. 

 

Skönt med fredag. Imorgon blir det äntligen lite loppisbesök. Det ordnas barnloppis i Laihia och Gårdsloppis i Vöråstan.

 

 

 

En ny vecka har börjat igen. I söndags blev Wilma redan 8 veckor! Tänk vad tiden går fort. Ganska skönt egentligen då de första veckorna var ganska tunga då hon mest skrek om kvällarna och vi visste inte riktigt vad vi skulle göra. Nu är hon nöjd för det mesta. Mer och mer lär man sig också vad hon vill då hon skriker, är hon hungrig, trött eller är det något annat. Nu trivs hon också bra i sin babysitter. Slår på figurerna framför henne och följer med mer och mer vad som händer runtomkring henne.

 

På dagarna brukar vi också ligga och gymma i hennes gym på golvet, eller på biljardbordet där uppe (ja jag ligger inte på biljardbordet, hehe). Hon ligger växelvis på mage och rygg. Hon har redan en tid varit så duktig på att lyfta huvudet, så det fortsätter vi att träna på. Svänger sig på sidan gör hon också. Flera gånger har det också hänt sig att hon kommit över från sidan till magen.

 

I lördags firade vi villaavslutning på Lillö precis som vi brukar. I år blev vi inte så många, men det var nog nästan fullt hus ändå. Huset är ju inte så stort, hehe. Dessutom hade vi med oss så många saker så det blev fullt överallt. Det blåste hårt, 12 m/s och rakt upp, så det var inget större nöje att vara utomhus på gården. Vi började med att laga lite mat då vi kom dit. Senare på kvällen tog vi oss en promenad. Resten av dagen och kvällen spenderades inomhus. Wilma var duktig och umgicks med oss alla. Hon hade med sig sitt babygym och babysitter, så det gick ingen nöd på henne. På "seinon" åt vi pajer, kräftor och lite annat gott som hör till. Vi hade just och just hunnit sätta oss ner och äta kräftor då lilla vännen tyckte det var dags för oss att ta en paus. Vi hörde på långt håll vad som var pågång i blöjan, så där fick vi sitta och tvätta och torka i mörkret så gott det gick. Kan ju säga som så att vi sent glömmer den här villaavslutningen. Runt midnatt åkte alla andra hem och vi tre stannade kvar över natten Det gick hur bra som helst. Synd att vi inte övernattat tidigare i sommar. Nästa sommar får det dock bli ändring på det, men måste säkert skaffa en resesäng åt Wilma tills dess. 

 

 

I måndags blev det klart, vi har köpt en "ny" båt. Förra veckan var vi till Petsmo och provkörde vrålåket, och riktigt fort kunde man ju till och med köra. Det är dock ingen splitterny båt, den har nog många år på nacken, men ny för oss. En uppgradering från den andra båten. Den här är av samma märke, men lite större, längre, bredare och djupare. Får nu bara hoppas man kommer sig ut med den mellan alla stenar på Lillö, och att det finns tillräckligt med vatten så att den inte bara ligger på bottnen. 

 

Igår kväll var Wilma på sitt första motionslopp, Kvevlaxloppet. Ja hon sprang förstås inte, utan fick lite hjälp av sin farbror. Han gick 800 meter med henne i barnvagnen. Hon hade såklart nummerlapp också. Vid målgången fick hon sin första medalj. Så nu har hon en medalj mera än mig. Kanske det blir en repris nästa år.

 

Jag skulle ju berätta om varför vi fick stanna några dagar längre på sjukhuset efter att W blivit född, men har inte haft tid att sätta mig ner och skriva. Här kommer den korta versionen.

 

Eftersom det blev kejsarsnitt så var vi beredda på att behöva stanna några nätter på sjukhuset, någon "tidig hemgång" skulle det inte bli. Efter 3 nätter (4 för mig), så ville vi verkligen åka hem, men det skulle visa sig bli två nätter till på sjukhuset. Det blev en besvikelse. Jag ville verkligen för allt i världen slippa vara kvar på sjukhuset. Den tredje morgonen gjordes en läkarundersökning på Wilma, så som det görs före de skickar hem en. Det visade sig dock att hon blivit uttorkad och behövde stanna kvar på sjukhuset ännu några dagar. Jag hade helt enkelt haft för lite mjölk att ge henne. Lite över 12 % hade hon gått ner i vikt. Det blev ingen trevlig fortsättning på den dagen. Jag som varit helt inställd på att få åka hem fick nu information om att W måste flyttas upp till barnintensiven. Bara namnet på avdelningen ger ju kalla kårar. Så hon flyttades upp några våningar och fick komma in i en sal där det fanns andra bebisar som också behövde lite extra hjälp och omsorg, bl.a. för tidigt födda.

 

Då de skulle lägga en näsmagslang på henne så brast det för mig. Tårarna sprutade, både på mig och henne. Jag kunde inte se på då de lade dit slangen så Johnny fick stå bredvid istället. Nu skulle hon alltså få ersättning via slangen, samt från flaska. Jag fick också pumpa bröstmjölk att ge henne. Jag ville såklart amma, men först måste hon få i sig ordentligt för att gå upp i vikt. Hon hade ju gått ner från 3590 till 3150 om jag inte minns helt fel. Så en hel del alltså.

 

Följande natt stannade jag kvar på BB avdelningen medan W fick vara på intensiven. Vi hade nämligen ännu inget eget rum på den avdelningen. Den här natten övertalade jag också Johnny att sova över med mig, skulle nog inte ha orkat annars. Bara jag tänker på den här dagen och natten börjar tårarna rinna. Följande morgon gick vi genast upp till intensiven. Wilma hade sovit bra. Under dagen blev jag utskriven från BB och vi fick ett familjerum på intensiven. Det kändes skönt att få ta henne med sig och stänga dörren till rummet. Alla värden såg bättre ut och vikten hade börjat stiga. Hon var kopplad till en apparat som visade puls m.m. Direkt något var avvikande så alarmerade apparaten. Bra förstås, men man satt ju och såg på den där saken hela tiden för att försäkra sig om att allt var okej. Lite stressande var det. Dessutom måste man ju koppla löst henne varje gång man skulle ta upp henne.

 

Efter att bara sett ett tråkigt tak i flera dagar var utsikten från familjerummet en fröjd för ögat. Fick också möjligheten att röra på mig lite och åka ner till huvudingången och ta lite frisk luft. Tänk vad lite frisk luft kan göra gott! Tänkte nästan bli tokig av att bara vara inomhus. Gick in på sjukhuset en lördag kväll och först på torsdag kväll kunde jag gå ut och ta lite luft. Ville verkligen åka hem, där ytterdörren inte är så långt borta. 

 

Följande natt gick helt okej. Skulle ge mat var tredje timme. Fick ju plinga på och be om hjälp och det gjorde vi. Lite hjälp med amningen fick jag också. Det hade inte gått så bra med den då jag ständigt kände mig stressad, visste att det skulle börja gå bättre bara vi slapp hem.

 

I lördags blev Wilma döpt i Älvkyrkan här i byn. Det blev en riktigt bra dag, sammanlagt blev vi ungefär 30 personer. 

 

Årets höjdpunkt är över för i år, jag talar förstås om Juthbacka marknaden. I år tog Johnny en ledig dag så vi skulle kunna åka iväg redan från morgonen. Det var visserligen redan mitt på dagen då vi kom oss fram. Allt tar så mycket längre nu med en liten att sköta. Hade ingen stress över att behöva vara där 9 på morgonen heller, vilket jag nog haft förut något år. Vi började med en matpaus i bilen innan vi vandrade iväg till marknaden.

 

Här om dagen kom det ett stort paket på posten. Inne i lådan fanns en STOR kanin. Ja inte en riktig utan en av plast. En nattlampa modell större. Det var en överraskning även för mig. Just nu står den här i mittersta rummet här nere bredvid bokhyllan, senare är det tänkt att den ska stå i Wilmas rum. Det blir ju bara mörkare och mörkare om kvällarna och nätterna, så en dimbar nattlampa var precis vad vi behövde. Vill ju inte tända alla lampor i taket vid blöjbyte på natten, att byta i mörkret är heller inte så roligt. Perfekt blev det med en lysande kanin i rummet. 

 

Nu blommar solrosorna som bäst på ängen framför huset. Vi trodde de skulle svänga sig efter solen, men icke. De som åker förbi får endast se baksidan på dem. Vi får dock njuta av deras fulla prakt då de alla är svängda mot huset. 

 

I helgen ordnades det 1700-tals marknad i Storkyro. Vet inte när vi senast besökte marknaden, det är nog 10-15 år sedan. Ja längesedan i alla fall. På lördagen blåste det hårt, nästan storm, men annars var det fint väder. Vi blev visade till en parkeringsplats ganska långt från marknadsområdet, men det var ju passligt väder för en promenad. Skulle man ha velat och haft möjlighet kunde man åka traktorkärra fram till området, men det gick ju inte så bra då vi hade barnvagnen så vi fick snällt gå. 

 

I torsdags, 9.8, var det mumindagen. Dagen till ära gavs det ut en specialmugg som endast såldes den dagen. Jag var nog inte ensam om att försöka få tag i specialmuminmuggen. Direkt vid midnatt satte jag mig framför datorn och försökte köpa muggen från två olika webshoppar, men det gick inte. Allt hakade upp sig, dessutom var det kö till betalningen. Efter bara några minuter var muggarna slutsålda på den ena sidan. Senare på natten då jag gick in på den andra sidan var de slutsålda där också, suck. Nåja, jag var ju inte förvånad, det var ju ungefär det jag hade förväntat mig. Vem vet hur många tusentals andra som samtidigt försökte köpa en mugg, inte konstigt att det inte gick.

 

I tisdags var det åter igen dags för ett rådgivningsbesök med WIlma. Det var ju två veckor sedan sist, men hade nog på känn att hon hade växt en del sedan sist. Och visst hade hon växt, hela 3 centimeter på två veckor. Så nu var hon 55,4 cm lång. Dessutom hade hon gått upp ca 500 gram, så vågen visade 4,45 kg. En stor flicka. Efteråt var det dags för ett läkarbesök. Wilma uppförde sig bra och läkaren fick lyssna på hjärta och lungor och kolla lite reflexer och liknande. Hon var riktigt duktig på att lyfta huvudet då hon låg på mage, men det har vi ju också övat på här hemma. Allt var nog som det skulle. Det var bara naveln som vi måste följa med och putsa ordentligt med septidin. Den putar nämligen utåt, men det var vanligt och inget farligt. Kan hända vi måste putsa med något annat medel om det inte räcker med septidin. Skulle ta kontakt igen om naveln ser likandan ut eller värre om en vecka. 

 

I torsdags ordnades det Konstens natt i stan. Vi måste såklart ta oss en sväng till stan fastän vi inte hade något speciellt vi ville se. Började med att äta middag vid Hesburger, sedan gick vi via Loftet där det ordnades marknad på gården. Sedan promenerade vi vidare till Kaserntorget och såg på fina bilar.

 

Igår var jag och Wilma till frissan. Denna gång hade Wilma inte så mycket hår att klippa. Jag hade dock desto mera, men det var ändå färgen på håret som jag mest ville ha gjort någonting åt. Wilma skötte sig utmärkt och sov sig igenom hela frissabesöket. Mitt hår blev några centimeter kortare och nån nyans ljusare. 

 

I lördags blev det ett besök på Stundars. Där ordnades hantverkardag så vi trodde att där skulle vara en hel del försäljning av diverse hantverksprodukter, men icke. Visst, fanns där saker till salu, men där var inte många försäljare. Inte heller många besökare såg vi. Det var inte som tidigare års hantverkardagar. Det förevisades nog olika sorters hantverk och man kunde gå in i de olika husen. Vi kunde ju inte riktigt börja gå in i några hus med vagnen, så vi gick bara ett varv igenom området, inte ens varsin gris köpte vi. 16 euro som inträdet blev kunde vi nog ha lagt på något annat. Men Wilma fick nu åtminstone se Stundars för första gången, fastän hon sov. Nästa gång blir säkert på julmarknaden i november.

 

En månad gammal och Wilma har redan fått vara med på flera kalas. Igår fyllde systers pojke William 12 år. Födelsedagen firades som många år tidigare på Sommarbo i Gerby. Som vanligt var det svårt att veta vad födelsedagsbarnet ville ha, men han blev åtminstone glad över en huppare samt dödskallehandduk. Det var fullt hus, både stora och små sprang av o an. Wilma sov så sött i babyskyddet trots allt oljud. Hon sov tills vi tyckte hon kunde vakna och visa upp sig lite. Sedan var det matdags, men tyvärr fick hon inte smaka på någon tårta, kanske nästa år.

 

Hittills den här veckan har det blivit en vagnpromenad varje dag. Idag får vi se hur det blir med den saken, ser så grått ut där ute just nu. Kommer nog att regna idag, frågan är bara när. I förrgår blev det en kvällspromenad till Målarbackan. Johnny tog bilen så vi behövde inte gå hem tillbaka. Det är nog bäst att mjukstarta, inte gå för långt utan sakta men säkert börja gå längre och längre sträckor. Ja i den hettan vi har haft de senaste veckorna skulle jag nog inte ens ha velat gå långt. Inte hälsosamt för någon av oss. Nu väntar vi på svalare väder så man kan börja leva "normalt".