Äntligen fredag! Känns skönt med lite ledigt efter att ha jobbat dubbelnatt. Vila upp sig inför en till natt, söndag till måndag. Jobbar faktiskt bara nätter fram till helgen 4-5.2. Med undantag av några förmiddags möten. Det är både och med att arbeta så, beror lite på hur nätterna är. Har ju mycket ledig tid dagtid i alla fall, och det skulle jag inte heller klara mig utan. Skulle verkligen inte vilja arbeta 8-16 måndag till fredag heller, då skulle jag t.ex. aldrig hinna städa, för det gör jag bäst då jag är ensam hemma, hehe.

 

Nackdelen med att jobba mycket nätter och kvällar gör att det ibland känns som om det finns så få lediga kvällar. Det leder till att jag vill ta vara på de få kvällarna jag har ledigt, bara vara hemma och göra ingenting, eller bara umgås vi två. Har svårt att hitta tid till att träffa kompisar. Nu i helgen kommer faktiskt en god vän hit, så roligt att vi fått inplanerat en passlig dag. När ska vi ha nyårsfest, hehe? Det finns också flera andra vänner som jag gärna skulle vilja träffa. Frågan är bara NÄR. Värst är det att hitta en passlig dag om personen ifråga jobbar 8-16. Då finns det ibland inte många dagar att välja bland. Det är därför jag ofta måste planera min vardag så noga som jag gör. Planera in en "träff" om tre veckor eller något liknande. Mina veckor ser alltid olika ut. 

 

Då jag studerade till socionom mellan 2004-2008 lärde jag känna Sofia och Malena. Om jag ska vara ärlig så var det bästa med utbildningen nog att jag lärde känna dem. Skulle ju aldrig annars lärt känna dem då vi alla kom från olika delar av Österbotten. Visst var det bra med en utbildning också, men vänskap är något helt annat. Vi har träffats regelbundet alla år sedan vi blev utexaminerade från skolan. Varenda gång vi träffas bestämmer vi ett nytt datum för nästa träff. Verkligen ett bra sätt för oss som alla tre arbetar inom vården och har oregelbundna arbetstider. I februari är det åter igen dags att träffas, denna gång åker vi på en weekend (eller en natt) till Tammerfors. Ser så mycket framemot det!

 

Jag har inte glömt bort er andra, har egentligen ganska många vänner och bekanta, det är bara sällan jag träffar en del av er. Har vänner som jag lärt känna genom hela livet. Alltifrån dagisåldern och högstadiet. Så ta inte illa upp ifall jag inte nämnt ditt namn, jag kommer nog ihåg dig ändå. Ibland tar jag en "drive" och ringer upp flera vänner och bokar in träffar. Flera per vecka. Sedan kan det gå nästan ett år, ibland mera innan vi träffas igen. Nu har jag på känn att jag borde ta en drive igen och ringa runt, men det får nog bli efter dessa intensiva nattjobbs veckor. Jag vet att jag är dålig på att höra av mig, men det är jag nog inte ensam om. De flesta har ju fullt upp med sitt, vardagen ska fungera.