Butiksöppning och olika försäljare
Igår efter nattjobbet tänkte jag nästan glömma att jag skulle fara och se till den nya butiken "Power" som öppnade i Stenhaga, men som tur blev det tal om den på jobbet före så jag kom ihåg. Nåja, någon större skada skulle det inte ha varit om jag glömt bort att fara dit, köpte ändå inget. Då jag kom dit lite efter 9 på morgonen var det ännu lång kö. Butiken hade öppnat klockan åtta, vissa hade tydligen köat hela natten. Jag skulle då aldrig ställa mig frivilligt och köa så länge bara för en tv eller liknande. De säljer ju nog såna saker i andra butiker också (kanske nån euro dyrare, men ändå). Jag fick ändå köa en halvtimme innan jag slapp in i butiken, de släppte tydligen in bara 20 personer i gången, därför tog det så länge. Butiken såg ut ungefär som Gigantti, utbudet var ungefär det samma, elektronik av olika slag. En helt okej butik, men ingen butik jag kommer att besöka ofta. Jag fick ju åtminstone en gratis påse, hehe.
Billigt kopieringspapper hade de, 1 euro per bunt. Gick omkring med två förpackningar tills jag såg kön ut. Aldrig att jag skulle köa en halvtimme för att komma ut och bara köpa två buntar med kopieringspapper. Någon billig dammsugare såg jag inte heller, skulle ha kunnat köpa den som de hade för 29,90, men de var säkert redan slutsålda. Dessutom blev jag irriterad då det fanns så mycket personal i butiken så man fick inte se på saker ifred, flera gånger kom någon och frågade om jag behövde hjälp. Nej tack! Det här är något jag börjat störa mig mer och mer på. Säkert är det något försäljarna blir uppmanade att göra, just att fråga om kunden behöver hjälp, de ska ju betjäna kunderna. Detta är nog något som ändrats de senaste åren, förr fick man nog gå runt och se på saker ifred utan att någon försäljare kom och frågade något. Visst, ibland (dock väldigt sällan) finns det ju tillfällen då man inte ser röken av någon försäljare, just då man skulle vilja fråga något, men det är nog undantag nuförtiden.
Är det bara jag eller finns det andra som också drar sig för att t.ex. gå in i en affär som är tom på kunder. Jag går helt enkelt inte in i en sån butik där försäljarna bara står redo för att "hoppa på en". Nej jag går inte in fastän jag verkligen skulle vilja köpa något. Hur konstligt det än låter. Då vi nu en gång är inne på ämnet försäljning så tycker jag heller inte om såna där försäljare som ofta står i större köpcenter eller utanför någon matbutik och försöker sälja t.ex. mobilabonnemang. Om det är möjligt går jag en omväg förbi dem eller så låtsas jag se upptagen ut med telefonen då jag går förbi. Säger de något så svarar jag inget tillbaka. Vill jag köpa ett abonnemang går jag nog fram till dem eller in i en butik. Det får nog snarare motsatt effekt om någon försäljare "hoppar på" mig. Det är ju lite annorlunda då det gäller telefonförsäljning, alltså då en försäljare ringer och vill sälja något. Det känns också lite som ett "påhopp". Aldrig att jag skulle köpa något via telefon heller. Så nu vet ni att det löns inte att ringa och försöka sälja något åt mig. Ja nå det beror ju förstås på om jag känner personen som ringer, då är det ju en annan sak.
Ja, såna funderingar har jag idag. Är nog inte så där irriterad som jag låter, men kom bara på att fundera över de här sakerna. Är det bara jag som är lite konstig, är det något typiskt finländskt eller kanske alla tänker som jag?
Kommentarer
Trackback
